Under februari har jag haft en kurs i nunotovning. Sju personer var vi som trängde ihop sig i min lilla ateljé och rulltovade sjalar och pulsvärmare med siden och egenfärgad ull.

På söndagkvällen den 25 november blev det soppa och Lindy hop medan utställningen sakta plockades ner/dansades bort.

Utställning på Galleri 1, Uppsala. En installation i förändring.

När man minst anar det dyker det upp ett blogginlägg från Adina!
Den här sommaren har jag fått hantverksfnatt. Inte mindre än tre sömnadsprojekt har jag igång: en rutig cotehardie som nästan är klar, en växtfärgad klänning och en vikingakjortel. Igår pillade jag dessutom ihop den här bältesväskan. Under hela min tid som medeltidsnörd har jag inte haft en enda vettig väska eller börs. Delvis för min okunskap i läderarbete. Jag har förvisso sytt mig hela två par skor (tyvärr ej längre i min ägo) men känner mig ändå rätt så grön.

Jag har inte gått efter något mönster eller specifik förlaga utan googlat en massa och sen chansat. Det enda som fattas är ett spänne och remmar till detta. Skinnet var dock alldeles för mjukt för rem till spännet så det får vänta lite.
Jag tror det är getskinn men är inte säker. Väldigt mjukt är det iaf.

Formen är inspirerad av senmedeltida njurväskor men jag gjorde den lite fyrkantigare och locket lite kortare. Sömmen mitt på är en skarv då bitarna jag hade var väldigt små.

Locket är vändsytt och fodrat med en bit linnetyg. Pungarna på framsidan gjorde jag av de tunnaste spillbitarna så de håller nog inte för användning men är mer en dekoration.

Om jag gör en till någon gång ska jag först och främst använda ett stadigare läder, göra större lock och pungar och framför allt, sy fast ett spänne INNAN jag syr ihop hela väskan. Det kommer bli lite pilligt nu.

 I ateljén stoppas sidenkorv och läggs in på burk. Jag vill vara India Flint. Men det går inte, jag är Adina så det blir (förhoppningsvis) något helt annat. Jag har beställt Flints Eco Colour men kan inte vänta på att sätta igång med mina långsamma färgexperiment.

 Nu kommer det svåra: att vänta. Visst är inläggningarna vackra att se på men jag vill ju öppna NU. Jag ska försöka hålla mig en vecka.

Medan jag väntar färgar jag mitt handspunna garn. Soppan består av gula lökslal, blå bresilja och en gnutta kopparsulfat. Badet blev rubinrött medan garnet till en början skiftade i rosa/lila/brunt. Men en rimlig gissning hade ju varit ett grönt resultat. Och efter att ha lämnat i garnet över natten. voila! Nån sorts murrig olivgrön. Den mörka lappen är en bit ylle som drog på färg som bara den och den ljusa är bomull som bar sig lite oväntat åt. När jag tog upp den idag var den starkt ockragul men övergick i grönt efter en stund. Nån sorts oxidering antar jag. Jag vågade inte skölja den då jag vet att cellulosafibrer ogärna låter sig växtfärgas.

Lökskal och bresilja är, i ärlighetens namn, inga vidare bra val för färgning. De blir roliga och starka resultat MEN härdigheten är usel. Bresiljagarnet jag färgade i somras glömdes ute och nästan all färg regnade/blektes bort. Jag sätter mitt hopp till mina burkar och att långsam infärgning också innebär ett hållbarare resultat. Låter rimligt tycker jag i alla fall.

Mitt mejlkonto har blivit spärrat till följd av en kapning och jag har inte lyckats reaktivera det. Så adina_almen@hotmail.com går inte längre att använda. Min nya adress är:
adina.almen@gmail.com.

Skriv upp det.
Och sänd mig gärna din adress om vi tidigare haft kontakt för det går inte att importera några adresser från ett inaktiverat konto.

Förutom äggfärgning har jag hunnit med lite produktutveckling. Två blombroscher med både broschnål och hårklämma på. Jag har sett många tygblommor ute i affärerna nu under våren med samma koncept men ingen jag riktigt gillat så det enda raka är att göra egna. Dessa och kanske några fler, om jag hinner under helgen, finns till försäljning i Östhammar nu under påsken. Konstsafari börjar imorgon!