Ge mig boken!

Gungbrädan av Timo Parvela är en bok som jag inte riktigt vet vad jag tycker om. Jag gillar bilderna av Virpi Talvitie, som har lite av Van Gogh över sig, men texten är lite för högtravande och sentimental för att riktigt passa mig. Men jag kan tänka mig att boken skulle kunna passa bra när en skola t.ex. ska ha Likabehandlingsdag, då den handlar om utanförskap och fördomar på ett mycket fantasifullt sätt.

Den lilla björnen Pi sitter ensam i ena änden av en gungbräda och väntar på att någon ska komma och gunga med honom, samtidigt som han är lite rädd för att någon faktiskt ska göra just det. Han ger sig i väg ut i världen och möter diverse fantasifulla figurer som lär honom ett och annat om gungandets ädla konst och andra livsvisdomar. Boken belönades med Finlandia Junior Prize 2006.


Nu i januari är Parvela tillbaka med en ny barnbok på svenska, Karusellen, som tar upp ett annat viktigt ämne - vikten av att barn får tid med sina föräldrar.

Barnens romanpris 2011!
Här kommer ett tips till alla er som arbetar mycket med läsning och diskussioner kring böcker ute på skolor runt om i landet. Ta chansen att just din/er skola blir utsedd till årets Bokskola. Blir den det får fem elever ur årskurs 6 vara med och läsa och diskutera och välja vem som ska få Barnens Romanpris 2011. Förra årets diskussioner med elever från Rambodalsskolan i Norrköping var mycket underhållande och vi vuxna har mycket att lära av hur barn diskuterar böcker - prestigelöst, intelligent och med mycket glädje!

Läs mer på Barnens romanpris hemsida och anmäl din skola! Men det brinner i knutarna. Sista anmälningsdag är 28/1.

Här kan ni läsa vad jag skrev om Barnens romanpris 2010.

Det dräller det ju inte precis av manga för riktigt små barn. Natalia Batistas fyra böcker om kattungarna Ville och Vanilj är nog ganska unika på den svenska bokmarknaden och riktigt mysiga. Jag kan tänka mig att flickor på så där 8-9 år kommer att älska serien Mjau! eller kanske redan gör det.

Ville är en ouppfostrad hittekatt som får flytta hem till Vanilj och hennes matte. Vanilj är en riktig innekatt, lite fin i kanten, men fascineras samtidigt av Ville och världen utanför, som hon får ta del av genom hans berättelser. En dag får hon tom komma ut och lukta på blommoerna! Böckerna handlar mycket om vänskapen mellan de två mycket mänskliga kattungarna. I tredje boken får de en ny liten kompis, den familjelösa musen Mini och i bok fyra är det en sorgsen "skadeskjuten" skata, dock inte helt pålitlig, som flyttar in.

Det är inte helt konfliktfritt, men mest gulligt och riktigt roande att följa busfröet Ville och kattflicksöta Vanilj på deras äventyr både inne och ute.
Natalia Batista håller även kurser i mangatecknande på t.ex bibliotek. Det kanske vore nåt?

Så har då en av de första barnboks-applikationerna för Ipad sett dagens ljus. På Rabén & Sjögrens hemsida läser jag att förlaget inom kort kommer att börja sälja en Megakille-app. Med appen kan man spela, pyssla, utforska och interagera med superhjälten Melker Jonson från böckerna om Megakillen av Martin Olczak och Anna Sandler. Appen innehåller ett spel och fem pyssel och erbjuder provläsning av alla sju böcker som hitintills kommit ut i serien. Tanken verkar vara att fler spel ska kunna läggas till efterhand. Man kan ju bara gissa att det kommer att bli slagsmål om Paddan i de fall en sådan finns i familjen! Men varför inte erbjuda hela böcker till läsning...

Rabén & Sjögren lanserar samtidigt - tro det eller ej - en bok! Den heter Det är en bok! av Lane Smith, som beskrivs så här: "... en bilderbok som tar parti för boken -raka motsatsen till Ipad. I huvudrollerna finns den stora, bokälskande apan som utsätts för åsnans envisa frågor om vad man kan använda en bok till. Musen sufflerar apan, och åsnan sugs snart in i bokens värld ... Precis så som både vuxna och barn kan fascineras av att läsa! Ja, man kan ladda mobilen full med appar och andra upplevelsefinesser, men via tekniken kan man aldrig läsa boken med alla sina sinnen. Det är en särskild känsla att öppna en ny pappers- och tryckfärgsdoftande bok, att försiktigt bända upp pärmarna, att kunna vika ett hundöra på särskilda ställen i boken…" Jag kan bara hålla med!

I den strida ström av böcker om spöken, vampyrer och varulvar är det riktigt skönt men en gammal klassisk äventyrsberättelse. 1987 skrev Thomas Danielsson Expedition Odysseus, med illustrationer av Tord Nygren. Nu har den kommit i en ny upplaga, med nytt namn - Odysseus resa - och med delvis omarbetad text. Illustrationerna är fortfarande av Tord Nygren, men nu i färg.

Danielsson har gjort en egen tolkning av valda delar av Odysséen och berättelsen blir inte mindre läskig när den inte längre är på hexameter, snarare tvärtom. Det frasar när Polyfemos får en glödande påle i ögat, skepp krossas av väldiga stenblock och i dödsriket glider vålnader fram, i mänsklig gestalt men genomskinliga och odjuret Skylla krossar männen mellan sina käftar. Boken passar kanske därför bäst för lite äldre barn. Förhoppningsvis kan Odysseus resa få en ny generation barn att upptäcka antikens sagor och kanske, när tiden är mogen, även våga sig på orginalet.

För ett tag sedan skrev jag om min upplevda brist på roliga mellanåldersböcker. Nu har jag läst en ganska rolig bok, av samma författare som förekom i det inlägget, nämligen Andy Stanton.

Stantons Berättelsen om Matt Surrington lockar fram ett och annat leende och jag känner på mig att i synnerhet killar på så där 8-9 år kommer att gilla historien om Matt. Han är en helt normal 10-årig pojke - förutom att han kan förvandla sig till en fluga. Inte vid första, andra eller ens tredje försöket, men när det verkligen gäller liv eller död, då sker förvandlingen sekundsnabbt! I ett utsatt läge, inlåst i en källare av två grymma tjuvar, tillsammans med ärkefienden Ananas Johnson, ja då kommer Matts förmåga väl till pass. Slutet gott allting gott - tjuvarna i finkan och Matt får en vän! Trivsam och stärkande läsning för dem som känner sig utanför.

Boken är utgiven av Argasso förlag och känns som en ganska typisk Argassobok i genren "roliga böcker med ett stänk av Roald Dahl".

Nu har jag läst tredje delen om Semlan och Gordon av Moni Nilsson, Kärlek, kyssar och rekord och det är lika mysig läsning som de första två delarna.

I den här boken fyller både Semlan och Gordon 13 år och att bli tonåring är för Semlan både skrämmande och hisnande spännande. Hon provar på skillnaden att kyssa bästa kompisen (Gordon - som hon dock älskar) och den hon är kär i (Lino) och det är väl en erfarenhet så god som någon! Semlan får också insikten att ingenting någonsin blir som man tänkt sig och att man därför inte bör lägga för mycket tid på att oroa sig. Det kan ju också vara ett bra förhållningssätt att ha med sig in i vuxenlivet.

Så Semlan fortsätter att ha ett rätt ok liv, trots skilsmässa och vuxna som inte alltid beter sig så vuxet. Har man en riktigt god vän så klarar man det mesta! Och som Ted Gärdestad sjöng - "det finns tid till försoning innan dagen är förbi" - tack vare Semlan får hennes pappa kontakt med sin pappa och farmor och farfar sluter fred efter många, många år. Så det är en företagsam och orädd ung dam vi har att göra med! Heja Semlan!

För några år sedan kom boken Tanarog, av Niklas Krog. Jag tyckte bra om den boken och har längre undrat varför det aldrig kom någon uppföljare. Men nu är den här - i form av en serie: Legenden om Tann. Tanarog är dvärg och bor tillsammans med de andra dvärgarna i stora salar, djupt inne i Randbergen. I första boken om Tanarog tog han mod till sig och lämnade bergshålan. I skogen träffade han en ek, Bladhus och tillsammans bekämpade de ett våldsamt odjur, Besten.

I Legenden om Tann : Skogsflickan fortsätter kampen mot Besten, fast den här gången tillsammans med skogsflickan Aina. Det här gör boken lite tråkig, tycker jag. Dels uppehåller sig Krog mycket vid vad som hände i den första boken och har man läst den tidigare känns det nästan som att läsa Tanarog en gång till. Dessutom blir kampen mot Besten lite av en upprepning av kampen i Tanarog. Men samtidigt är boken spännande, i synnerhet andra halvan av boken och jag tror säkert att serien kommer att hitta sina läsare. Men varför ser Tanarog ut som en liten gubbe på bilderna?

Det har även kommit en andra del i serien : Bestens håla. Utan att ha läst boken kan man nog utgå ifrån att kampen mot Besten fortsätter. Ska Tann och Aina en gång för alla besegra Besten? Det hoppas jag, så att de i stället kan få slåss mot nya farligheter.

Jag har inte sett många Zombie-filmer, den enda jag kan komma på är Dawn of the dead. När jag såg den fick jag mig några goda skratt. Nästan lika roligt är det att läsa Zombieboken av Andreas Palmaer och Peter Bergting. I den får man lära sig ett och annat matnyttigt om zombies, t.ex. att de ofta är klädda i trasiga, blommiga klänningar? Att dom gurglar i stället för att prata, troligtvis pga att halsen är helt rutten och att de gärna tuggar i sig ett öra eller finger. Boken är mycket lättläst och jag är övertygad om att den kommer att uppskattas långt ner i åldrarna. Av samma författare finns även Varulvsboken.

I dag är det för övrigt fantasyfest på Varbergs bibliotek. Undrar om det inte får bli en zombie-fest nästa gång!?

Mera spökerier! Turbo är för mig en stor favorit. Jag gillar verkligen Turbo, som kallas så för att han kan springa så fort, och hans kompisar Simon och Olle. De är så där härligt kaxiga som man får lov att vara när man går i fyran, men de är inte heller rädda för att visa att man inte alltid måste vara så himla modig.

I Turbo och skräcknatten berättar Turbo om hur det var den där dagen i januari när de tre bestämde sig för att gå ner och kolla i skolans källare. Till en början känns det ganska spännande, men när råttorna börjar prassla i hörnen, killarna hittar en död katt och lamporna plötsligt slocknar - ja, då är det inte riktigt lika kul längre...