Upplösningen av lussebaket gick till så här:
Degen jäste som den skulle. Ett avsnitt av Breaking Bad tog det.

Maken bakade ut degen och var till en början väldigt territoriell runt det där med hur man gör lussekatter på rätt sätt.

Men efter det cirka sjuttioelfte tjafset runt det här baket så hjälptes vi åt med resten.

Å så här blev dom. Vi är fan lussekattskungarna! I Vasastan i alla fall.

Efter att vissa lite mer tykna familjemedlemmar vunnit diskussionen om jästen och andra lite mer ödmjuka familjemedlemmar gått iväg och köpt ny jäst gick samarbetet fint. 
Fortsättning följer.

Nu "bakas" det lussebullar i det Strandska hemmet och det är inte en sysselsättning man gör för husfridens skull ska jag säga er.
Antal bråk hittills: ett (om vilken typ av jäst vi ska använda).
Antal genomförda moment: ett (ugnen är påslagen).
Det är kommer att bli en lång kväll.

Han kallades Lången. Eller jag och min kompis Annelie kallade honom för det i alla fall. Jag gick i åttan och han i nian och jag tyckte att han hade vackra ögon. Vi brukade gå till samma disco och vi hade flirtat i några veckor, dansat och så, när han frågade om jag ville smaka på en ny tuggummismak. Ja, sa jag, och så stoppade han in tuggummit i sin mun och böjde sig ner och gav mig en kyss och jag tänkte herregud han kysser mig. Det var fint. Och tuggummit gott.
Sedan dess har kyssandet och hånglandet varit en av mina bästa grenar.

Bilden heter V-J Day in Times Square och är en rasande härlig kyss tycker jag.

När jag satt och surfade bilder från Paris igår råkade jag hamna på den där uthyrningssidan du vet där vi hyrt lägenheter i både Paris och New York.

Kommer du ihåg den fantastiska lägenheten vi hyrde på Rue Ferdinand Duval i Paris?

Mannen som hyrde ut den hette Serge, och när vi mötte honom vid lägenheten kunde vi nästan inte tro att det var sant hur fint och Parisiskt innergården och allt var.

Minns du det fina köket? Ser du vad många detaljer som vi har fört in i vårt hem som vi bor i nu?

Och minns du den lilla trappan ...

... som tog oss upp till sovloftet? Där väckte du mig med frukost på sängen när jag fyllde år.

Och kommer du ihåg det där fina bordet som vi aldrig satt vid, men som var fint och passande ändå?

Och det lilla badrummet! Fan vad fint allt var där.

Och soffan som var helt knölig av den gamla stoppningen. Det ser ut som att Serge har bytt ut själva sittdynan. Tänk att allt detta fick plats i studions 24 kvadrat.
Åh, vad jag tyckte om att bo där! Låt oss göra det igen. Lägenheten går att hyra här.

Jag drömmer om ...

att läsa franska och bo ett tag i Paris och säga ohlala ...

... och sen bo några månader i NY och bara vara. I New York!

Att ha ett hus på landet, där jag får andas frisk luft och känna gräs under fötterna ...

... och om att få pussas och gosa med en mopsvalp.

Men eftersom jag är en hemnetknarkare deluxe så skulle jag säga att mina drömmer oftast handlar om att hitta mitt drömboende (som inte behöver vara ett hus) där jag flyttar in och bor för evigt med min man och våra barn (som jag också drömmer om med det kändes alldeles för creepy att lägga upp en bild på några random ungar jag hittat på nätet).

Kvällen började på Gondolen där jag träffade några av mina närmsta kollegor som den nyblivna pappan Fredrik till exempel. Som synes var jag väldigt glad över att se honom. Och att gå på fest (det händer så sällan nu för tiden osv).

På Gondolen jobbade alla plötsligt som proffs och bytte till festskor.

När vi kom fram till terminalen checkade vi in. *sånt man måste göra när man går på sr-fest*

Festen var nämligen på en av Ålandsbåtarna. På mitt jobb är vi cirka 1600 stycken som jobbar och då behöver man abonnera såna här ställen för att alla ska få plats. Obs: båten lämnade aldrig hamn. Obs två: notera the wall of lights. Den kommer vi att få anledning att återkomma till.

Eftersom båten aldrig lämnade kaj öppnade inte taxfreen. Den var istället omgjord till garderob. Notera också Annikas fina klänningsrygg. Åh!

Efter lite bubbel i Fun Club där vi skålade för allt möjligt som vi tyckte var bra med oss var det dags för middag. Laxtartar bland annat.

Eftersom det tog ungefär sju hundra år för oss att få mat så sysselsatte vi oss med annat. Den här bilden som Fredrik tar på Kajsa, Aki och Annika blev så här.

Och så kom Thomas och Anders förbi och skålade. Dom skulle äta på den sena sittningen. Som sagt: eftersom vi är många på SR så var middagen uppdelad i två sittningar. Åtta hundra åt gången. Bananas är vad det är.

Jag satt med Erland som jobbar som ljudtekniker. Han och jag har spenderat många tidiga mornar tillsammans på den tiden då jag var sändningsproducent på Morgonpasset i P3.

Efterrätten var en succé tyckte vi alla inklusive vår tjusige chef Anders.

Efter middagen gick vi med snabba och bestämda steg till karaoken.

För att sjunga karaoke måste man grunda med öl. Mycket öl.


Anders och Thomas från Nordegren i P1 sjöng en väldigt passionerad version av Cabaret.

Och Fredrik hade sjukt mycket feeling under I love rock 'n' roll. Han gick till och med ner på knä, men den bilden blev hemskt suddig på grund av att jag jublade hela tiden.

Thella (som är min idol eftersom hon 1. snodde ett extra glas bubbel åt mig under fördrinken och 2. var nominerad till stora journalistpriset denna vecka, men mest för 1:an) och jag rev av Livin' on a prayer likt de svennebananer vi är. Thella var grym och sjöng stämmor.

Ja, så till the wall of lights då. Man kan väl säga att jag blev kär i den. I min kamera fanns cirka tusen bilder med The Wall Of Lights.

Jo, jag hetsade andra att fotas vid den och sånt. Så här i efterhand är det här nog det första tecknet på att jag borde gått hem. Men ICKE!

Efter fotosessionen vid the wall of lights gick min fest gick in i fasen: jag-har-tappat-bort-alla-och-måste-virra-runt-och-leta. Hata att båten är så jävla stor då. Men i mitt kringflackande hittade jag en sailor som jag blev mycket fäst vid. Hans känslor var lite svalare (kan ha att göra med vattnet han drack, något jag inte noterade då).

Jag hittade Tove i en bar och vi köpte drinkar och pratade om sånt vi gillade: dvs varandra.

Mitt virrande tog mig till Fun Club där jag föll i djup kärlek till en kvinna som dansade med sig själv på dansgolvet.

Åh! Katherine och Amanda! Dom här två brudarna är så väldigt bra och fina kollegor.

Och Cissi! Hon och jag jobbade ihop under Morgonpassettiden.

Efter ohyggligt mycket virrade hittade jag Fredrik igen. Han pratade med Eskil som jag har lite av en jobb-crush på. Han proddar Brunchrapporten och det gör han ju väldigt bra.
Här gör vi någon slags min som vi tror att någon annan skulle göra för att ... ääh. Lång story.
Som sagt. Jag borde ha gått hem nu. Men ICKE!

Nej nej, hem gick jag inte. Jag gick till Fun Club istället och hittade Matilda och ... drinkar. Smart Erika? Nej, inte så värst. Men det var fint och kärleksfullt att hänga med Matil' så det ångrar jag inte.
Men mojiton ångrar jag lite.

Vi sjöng och dansade till Orup och jag borde verkligen ha gått hem nu.

Men åter igen. Det gjorde jag ICKE! Istället hängde jag med Henrik och i min kamera fanns sedan tjugotre bilder och en film där han tecknar hela teckenspråksalfabetet. Lite oklart varför.

Haha! Nöjd och belåten lyckades jag till sist lura mig själv av båten. Bra!
Allt som allt hade jag en himla fin kväll.

Vinden susar i advent
och vårt första ljus blir tänt.
Barn som har det svårt i världen,
Gud bevare dem på färden.

Nejmenvadfan! Klockan hann bli halv åtta innan jag insåg att det ju är IDAG som det är första advent! Hela dagen har gått åt till att bara ligga i soffan och flämta och dricka läsk och titta på True Blood.
Vad är jag för en julälskare som nästan glömmer första advent? Identitetskrisen är monumental.

Jomen, det var fest igår så ... pyjamas. Dagens outfit = pyjamas.

- Tjena!
- Hallå!!!
- Vad roligt att se dig igen!
- Fifan vad det var länge sedan!
- Vet du, jag har saknat dig.
- Åh! Jag med. Jätte jätte mycket!
*kramar varandra länge*
- Hur har veckan varit?
- Hihi, vad jag har längtat efter den frågan.
- Ja, men svara då!
- Veckan har varit strålande tror jag.
- Strålande?
- Jag var ledig i måndags men den dagen kommer jag knappt ihåg. Sen har jag varit lite på restaurang och producerat ett program av Uggla i P4 ... och tittat på True Blood ja jäklar.
- Ah, det är Magnus Uggla du jobbar med nu.
- Jupps.
- Hur är han att jobba med?
- Helt fantastisk! På riktigt alltså. Han är så sjukt rolig och rent radiomässigt är han ett naturbarn.
- Kul!
- Ja!
- Det har ju också varit den 25:e.
- Ja?
- Och det firade du och maken som vanligt?
- Haha ja du menar DET.
- Uhum.
- Jo då. Vi öppnade en flaska vin och betalade räkningarna och tittade över budgeten och klistrade upp kvitton och förde in siffror i excelark. haha.
- Du och din man är för konstiga.
- Obs! Allt jag sa är sant förutom vinet. Vi drack inget vin. Men jag njöt varje sekund av vår ekonomikväll.
- Som sagt. Konstiga.
- Äsch!
- Vad händer mer i helgen?
- Ikväll är det stor SR-fest. 1600 pers på en båt. Det kommer att bli ... festligt.
- Och du ska gå?
- Ja, självklart!
- Får vi höra om festen?
- Haha vi får väl se. Jag tar med mig kameran så lägger jag upp lite bilder imorgon.
- Lovar du?
- Jag lovar!
- Kul att se dig igen.
- Himla fint.
- Äntligen helg va, Erika?
- Ja, äntligen helg!

Visa mig innehållet i din handväska och jag ska säga dig vem du är.
Min väska (som är en Mulberry Alexa som jag älskar så mycket att jag vill sätta hjärtan istället för prickar i ä:et i älskar) innehåller:
Ett recept på "Det godaste saffransbrödet" som jag fått av min kollega Aki.
Senaste numret av Modern Psykologi.
Information och biljett till Sveriges Radios stora fest imorgon.
Min kollega Kajsa Ingemarssons bok Drömliv som jag fick av henne för ett par dagar sen.
Min kalender.
En penna.
En överföringssladd för iPhone.
Inte mindre än fyra läppglans/läppstift/läppjox (vem är jag? Maria Montazami?)
Ett halvt paket Extra.
Nyckelhållare från LV.
En knapp (oklart var den kommer ifrån).
En broderad portmonnä med diverse medikamenter.
Plånbok från Mulberry.
Två våtservetter från när jag flög senast.
Två tamponger, en binda och ett trosskydd.

Jaha. Vad säger detta innehåll om mig? Det kan man fråga sig. Det kan man verkligen.

Vilken jävla dag!
När jag kom in till jobbet i morse var vi i princip klara med morgondagens program. Lite finlir var kvar såklart och praktikaliteter som att prata med sändningsteknikern och göra körschemat och lägga in ljudfiler i sändningssystemet och sånt. Men prognosen var att jag och min redaktionsmedlem Åsa skulle gå på museum på eftermiddagen (ooh, så flott!) och kanske till och med kunna gå hem lite tidigare (ärdetsant?vadskönt!).
Men.
Först blev vi tvingade att ställa en programpunkt när vi insåg att den inte höll. Sen visade det sig att vår lyckoforskare hade blivit deprimerad. Sen tappade vi en gäst som vi blivit lovade.
VADFAN!
Hela eftermiddagen har jag och Åsa arbetat som två galningar. Och: vi hittade en ny lyckoexpert, den tappade gästen kom åter, och vi bokade in Henrik Dorsin. Tadah!
Så nog blir det en show imorgon. Jodå, det blir det.
Lyssna 13.00 i P4. Det kommer att bli awesome.

Hum. Tydligen är jag inte färdig med att berätta om mina syskon. Här kommer lite mer:

När jag letade efter bilder till det förra inlägget insåg jag att det finns förtvivlat få bilder på oss tre tillsammans. Och. De som finns ser ofta ut så här. Det har vi fått från mammas sida.  
Förlåt mamma men det är ju sant.

Vad som däremot finns är många fina bilder på mig och min syster. Som här när vi firade min vår mormors nittioårsdag.

Eller den här som är från min brors bröllop när vi höll på att svettas ihjäl vid kaffet. Under dagen och kvällen var jag värdinna och Lilla Äl tog bröllopsfotot.
Det är en ganska bra beskrivning av oss syskon: jag är värdinnan, lillasyster fotografen, lillebror maken/fadern.

Här är min bror med sin då helt nyfödda dotter Lily. Hon är min och makens guddotter och något av det gulligaste som finns. Kattungar som håller på att somna har inget att komma med jämfört med Lily.

Ungefär så här såg min bror och guddotter ut i somras när min svägerska öppnade sin andra butik.

Och så här såg jag och Lilla Äl ut för några år sedan då vi firade min födelsedag i Wien.

Det här är i London förra året. Vi har gjort många fina saker tillsammans jag och min syster.

Och här är vi alla samlade. Det här var tidigt i våras när vi alla var bjudna hem till Lilla Äl på glass. Från vänster till höger har vi guddottern, maken, jag, min bror, min syster, Juliana, Lee och svägerskan Sara.

Så. Nu är jag nog färdig med att prata om mina syskon. För nu i alla fall. Tack för att ni tittade.