Familjen som älskar hissar. Så skulle filmen om vårt liv kunna heta. Det är kanske inte en så kittlande titel men det är vad livet är nu. Onsdagen i Köpenhamn började hur som helst med en tur.

En tur ner till frukostmatsalen. Där serverades det en något mer traditionell dansk frukost än på det första hotellet. Det här är Ulf tallrik btw. Jag är inte någon frukostperson och skulle aldrig äta något av det där till frukost. Oj, inte meningen att låta nedlåtande, no disrespect etc, har bara en känslig mage tråkigt nog.

Anyho.  Precis som vanligt blev Olof och Greta trötta efter att vi vuxna hade frukosterat.

Men istället för en förmiddagsvila på hotellet tog vi en promenad i Kongens Have vid Rosenborg slot.

Där blommade tulpanerna!

Målet för promenaden var Statens Museum for Kunst. Det är nog ett av mina bästa museer i hela världen. Dom verkar alltid ha intressanta utställningar där.

Den här gången hade de en utställning om blomster!

Olof och Greta var "sådär" intresserade av bilderna på blommorna. Det var liksom för lite som snurrade och rörde på sig.

 Nej, då var det roligare att åka hiss. Mycket mer intressant, pirrigt och spännande.

Vi brukar alltid äta lunch på SMK men just den här dagen var restaurangen uthyrd. Mycket dumt. Vi fick ändå hjälp att värma barnmaten och personalen lät oss mata Olof och Greta i ett hörn. Mycket snällt.

Och tack vare att lunchplanerna gick i stöpet fick vi äta lunch utomhus istället. Vid en liten servering i Kongens have. Vinnis!

Sen strosade vi ner till Nyhavn. When in osv.

Allt var precis sådär marint, färgglatt och Köpenhamnskt som man tänker sig att Nyhavn ska vara. Det är en av sakerna jag gillar med den här lilla hamnen. Den är vad Dr Alban skulle kalla stabil.

Och jag tänker att den här fasaden är en av Köpenhamns flitigast fotograferade? Jaja. Orka vara unik dagar som dessa liksom.

På väg hem ville jag lägga mig ner i det här havet av ranunklar men OBS gjorde det inte.

Däremot botaniserade jag och Ulf ihjäl Magasins matavdelning.

Till nästan sist hamnade vi på Strædet som är en fabby shoppinggata. Den ligger parallellt med Ströget och är egentligen så himla mycket trevligare och finare än sin storasyster (inte för att man ska rangordna sina barn men). 

Dagen avslutades på hotellrummet med en lek som vi kallade "vilken av tvillingarna är i respektive utanför barnsängen". Familjens yngsta medlemmar tyckte att det var en av de festligaste lekarna NÅGONSIN.

Ja, sen förlöpte allt som man kunde tro. Onsdagen blev torsdag och vi checkade ut från hotellet efter morgonmålet.

Vi intog våra platser på tåget och gjorde allt det där med bistro, sova, äta, banka på rutan som vi gjorde i söndags igen.

På eftermiddagen var vi hemma i våningen igen med massor av fina minnen från vår första semesterresa som familj. Jag älskar den här resan när jag tänker tillbaka på den. Jag gör verkligen det.

Olof och Greta, 37 veckor idag.

Det är inte klokt vad det händer mycket i tvillingarnas utveckling just nu. Varje dag upptäcker vi något nytt de kan. Både jag och Ulf tycker att det är svårt att hänga med för allt som händer gör de med så stor naturlighet.

Till att börja med så ålar Olof framåt nu. Tekniken är väl inte helt fulländad eftersom han inte riktigt fått med sig ett av sina två ben på tåget. Det släpar han liksom efter sig som en gangsta hip hopare som spelar att han blivit skjuten i knät. Vi kallar honom limpey nu med anledning av det. Greta tar sig fortfarande inte framåt utan ålar bara bakåt och det gör henne helt förkrossad. Hon ser ju hur Olof tar sig fram, över trösklar och allt, medan hon inte gör det. Men. Båda barnen står på alla fyra och Greta har faktiskt börjat ta några stapplande krypsteg framåt.

Sedan några dagar tillbaka sätter sig båda barnen upp från liggande. De kan också ta sig från sittande till liggande. De försöker dra sig upp – med hjälp av byxben, stolar och fåtöljer. Greta ställer sig på knä vid leklådan och i badbaljan i ett försök att ta sig in i (leklådan) eller ut ur (badbaljan). När de badar om kvällarna nu för tiden sitter de själva utan att vi håller i dom.

Greta har fått sin första tand och det verkar vara en till på gång precis intill den första i underkäken. Olofs tandkött buktar tydligt uppåt på ett ställe i underkäken så jag antar att även hans tänder är på gång.

Olof har börjat förstå vissa ord. Eller. Han visar att han förstår vissa ord. Som "lampa". Var är lampan? frågar jag och Olof vänder sin blick mot just lampan. Wow.

När det gäller mat har vi ändrat lite i rutinerna. De får välling i sängen varje morgon och när vi vuxna äter frukost får de varsin smörgås. Gröten är alltså borta. Till lunch äter de oftast vad vi/jag äter och till middag får de oftast burkmat eftersom vår middagsmat inte är så barnanpassad. Till mellanmål på eftermiddagen får de välling och samma sak till natten. Att ge dom välling är ett så himla smidigt, snabbt och okladdigt sätt att få i dom mat. Det är såna saker som man värderar sinnessjukt högt när man har tvillingar.

En reflektion också. Jag är så glad i våra nattningsrutiner. Det känns som att det är tack vare dom som Olof och Greta finner sig i alla situationer. Under den senaste veckan har de sovit på fyra olika platser: två olika hotellrum i Köpenhamn, vår lägenhet och på landet. Och inte en gång har det varit något strul. Det är fantastiskt på så många sätt. Jag tror inte att jag har beskrivit våra nattningsrutiner riktigt ordentligt någon gång? Det måste jag göra någon dag.

Annars har det här varit två veckor fyllda med resor. Vi har varit i Köpenhamn och i Hummelviken. Jag har fyllt år, och jag och Ulf har firat vår årsdag. Min syster var barnvakt så att vi kunde gå ut och äta middag för första gången och det funkade så himla bra. Min pappa var med oss ut till landet och det var en ljuvlig helg. En dag gick jag en promenad med tvillingmamman Katarina. Det var länge sedan sist och ett kärt återseende. Men viktigast av allt. Under de här veckorna kom våren! SOM jag har längtat.

Och swoosh så var dessa två veckor förbi.

När den här bilden togs hade jag och Ulf varit ihop i femton år. Det firade vi med en avsmakningsmeny på Operakällaren och jag blev pga vinpaketet lite väl slirig. Det kan man nästan se. Gråtig blev jag också eftersom vinet rörde upp diverse känslor runt det där att vi aldrig någonsin verkade få bli föräldrar.

Idag när vi firar att vi har varit ihop i sjutton år gör vi det med två små lejonungar i vårt liv. Och ikväll kommer min syster hit för jag och Ulf ska gå på restaurang. Det är första gången vi gör det sedan Olof och Greta kom in i vårt liv. Det blir inte något vinpaket ikväll men väl en middag och ett eller två glas gott till det. Idag är vi redo att ta ännu ett steg i det här nya svindlande äventyret som det innebär att förstå vem man är när allt det vi drömde om fått bli verklighet.

Och även om många saker har förändrats i grunden under det här senaste livet så är en sak beständig: Jag älskar Ulf så mycket att it hurs.

Åh! Den här dagen. Den kallar jag för världens bästa födelsedag. För det var den. Ni ser ju hur fint allt började.

Efter pussar och paket tog hela den här lilla familjen hissen ner till frukosten.

Och efter frukost var det dags för ja just det: förmiddagsvilan.

Strax innan lunch packade vi ihop våra saker och sa hej då till vårt härliga hotellrum.

Vi checkade ut från hotell nummer ett ...

För att checka in på hotell nummer två. Obs: allt enligt plan.

Vi brukar nämligen göra så. Bo på olika hotell alltså under en resa. Varför inte liksom?

Det här hotellet var inte riktigt lika mysigt som det första, men mycket rymligare. Du vinner lite, du förlorar lite. Samt: detta hotell hade en sån där bra snyggspegel i hissen. Jag älskar snyggspeglar.

Men allright. Tillbaka till det viktigaste. Min födelsedag! Den ville jag fira på Tivoli. Så då gjorde vi det.

Det började så bra med att vi sprang ihop med en av påfåglarna som bor där. Och trots att det här egentligen är en smått fantastisk bild så är det ju någon där i bakgrunden som stjäl showen totalt.

Men strunt samma. Solen sken och jag var så kär i Ulf. Som alltid.

Vi sprätte omkring inne på Tivoli och jag visade upp vaser som jag inte köpte.

Och Ulf tittade på designföremål som han köpte. Visst ser dom här två ut som Olof och Greta, tycker ni inte?

Sen hade Ulf bokat bord åt oss på Nimbs brasseri.

Jag berättade att det var min födelsedag och fick en flagga på bordet. Men just den detaljen visste ni ju redan.

Jag åt en sensationellt god torsk med beurre blanc och sikrom.

Efter lunchen fortsatte vi vårt strosande runt nöjesfältet.

Det är ju något alldeles speciellt med Tivoli och jag reflekterade över att det här nog var första gången jag såg allt i dagsljus. Alla de andra gångerna vi varit här har det varit julmarknad och decembermörker.

Men nu var det vår och våra barn fick känna på hur gräs kändes att ha under sina händer för första gången. Hur det kändes? Jag tror att det kändes succéartat.

Vi hade en underbar eftermiddag på Tivoli.

Fram mot middagstid var det dags att röra sig hemåt.

På vägen: en korv med bröd. Så klart.

Den åt vi i kvällssolen utanför hotellet. Alltså våren – marry me!

Födelsedagen avslutades på hotellrummet med två små sovande lejonungar och en jag och en Ulf som beställde upp alkoholfria drinkar och oliver från hotellbaren. Jamen ni hör ju. Världens bästa födelsedag. Min första som mamma.

Samtidigt i Hummelviken håller Olof och Greta koll på elden medan Ulf sätter upp en hylla, morfar diskar och jag gör mig redo för att såga ner en tall. Livet på landet. Livet i vår stuga i norra skärgården. Det är gott det.

Jag gör en kort paus i vår Köpenhamnssemester för att meddela att Greta har fått sin första tand! Jag repeterar: Greta har fått sin första tand. Upptäckten gjordes fredagen den 26:e april under kvällsbadet då den lilla lejonungen som vanligt högg sin ömma moder i handen.

Mamman, ja alltså jag, är omåttligt uppspelt över detta faktum även om den första reaktionen var att bli lite gråtmild och tycka att hon blivit så stor så fort. Jeez. Det är en tand. Det är liksom inte som att hon fått mens och "blivit kvinna" och allt det där.

...

Ågud. En dag kommer hon att få mens och "bli en kvinna" och allt det där. Och flytta hemifrån och skicka ett meddelande någon gång ibland bara för att fråga efter något recept eller så. Nej nej nej. Lilla Greta inte ska du väl lämna mig nu?

Ehe.

Okej. Det är långt tills dess. Så nu fokuserar jag på tanden. Gulliga lilla tanden! Den första!

Den här måndagen i Köpenhamn började med att ett italienskt par ville ta med sig Olof och Greta hem till Italien. Jag och Ulf sa "det går inte". För det gör det ju faktiskt inte.

Förutom att vi bestämt sa att vi inte ville låta våra barn åka med våra hotellgrannar till Italien så åt vi också av hotellets frukost. Det här kan vara den bästa hotellbuffén jag någonsin varit i närheten av.

Allt på den var var ekologiskt, biodynamiskt eller närproducerat. Och mycket gott!

Förmiddagen spenderade vi sedan på hotellrummet. Olof och Greta sov, Ulf jobbade och jag tittade på ett tv-program om amerikanska krabbfiskare. Mitt nya favoritprogram nu.

Efter förmiddagsvilan var det dags för lunch. Barnens lunch alltså. Den fick de äta i hotellets restaurang. Och det här kan kanske vara ett tips? Om ni inte redan tänkt på det här redan? Det var hur som helst så sjukt skönt att ge Olof och Greta mat "hemma" innan vi gav oss ut på stan.

Det var en sån där dag då regnet hängde i luften så vi bestämde oss för att utforska våra kvarter. Dom var inte så jättetrevliga faktiskt. Vi spekulerade i att det kallas Köttbyn pga all prostitution som pågår här. Så hade det kunnat vara.

Men mer troligt är att det väl att det kallas Köttbyn pga alla slakterier som ligger vägg i vägg här. Absolut mer troligt.

Jaja. Vi promenerade vidare.

Och det visade sig att körsbärsträden blommade! Då kände jag våren i mig.

Fint.

Sen var det dags för lunch. De vuxnas lunch alltså.

Medan vi väntade på våra juicer och smörgåsar planerade Ulf, Olof och Greta vad vi skulle göra sen.

Naaah. Vem försöker jag skoja med? Nästa sak vi skulle göra var att ge tvillingarna mellanmål. Det gjorde vi i lobbyn på hotellet.

Som sagt: det är liksom "mat" och "sov" som vi pysslar med som mest om dagarna nu för tiden. Det förändras inte även om man är på semester.

Men dagen var inte bara mat och sov. Vi hyrde också cyklar! Ja, ett utropstecken på det. Låt er inte luras av mitt något matta kroppsspråk.

Roligt!

Olof och Greta hade koll på kartorna och jag och Ulf vill så himla gärna ha en sån här cykel även hemma. Vet ni om man kan köpa en sån någonstans i Stockholm?
Ps. Vare sig Olof eller Greta var väl direkt uppe under taket över det här med att cykla men det kan ha berott på att de var hungriga. Eller trötta?

Vi tog oss tillbaka till hotellet igen. Barnen fick middag.

Och jag drack en god dricka.

Och åt en tapastallrik.

Jaha. Det blev liksom en mat och sov, och mat och cykel, och mat och tröttdag av den här dagen. Inte helt olik en dag hemma med andra ord. Förutom det där med cykeln då. Den var en god nyhet.