I går skrev Anette med bloggen Annette L syr och skapar ett fantastiskt fint inlägg om stickning och den stillhet det skapar i en stressig kropp och själ när man stickar. Anette skriver som så ofta klokheter på sin blogg, med ett stort hjärta därtill.  Som jag förstår det delar vi delvis/till stor del de erfarenheter man får/gör sig efter att stressen har tagit över i livet.

Följande citat är från en artikel i Hemslöjdens senaste nummer, som jag inte läst i sin helhet än.

 (Bilden lånad från Anettes blogg)

Jag tror inte att jag överdriver om jag säger att stickningen är det viktigaste (tillsammans med de som står mig riktigt nära) för att överleva såväl smärta, stress som oro och ångest. Gör det väldigt ont, som idag när migränen härjar lindrar stickandet, gärna då på rundstickor, runt, runt tills smärtan stillar sig lite. Stressen som sakta sänker sig efter att jag stickat en stund, ibland en riktigt lång stund, tror att hela dagar skulle behövas ibland. Ett lagom svårt mönster lindrar oron och ångesten när de kryper sig på. Till och med när stickningen som i dag krånglar så lindrar den, håller mina tankar kring krånglet med den iställen för smärtan och oron.

Som en stor extra present har stickningen dessutom gett mig många många vänner ❤