Essetter

"Wikidata-banner" by Markus Krötzsch - https://ddll.inf.tu-dresden.de/web/Wikidata/Maps-06-2015/en. Licensed under CC0 via Wikimedia Commons.

I fredags ordnades den första Wikidata-träffen i Finland på Yle. Som man kan se på bilden ovan, så behöver vi i Finland se till att vi får mera material ordenligt taggade i den nya ontologin, som kommer att fylla en allt viktigare funktion i t ex Googles sökningar.

På plats fanns en imponerande bredd aktörer från Finland, förutom Wikimedia och Yle, t ex Kommunförbundet, Finna, Kultturisuomi, Finto, Linked Data Finland, Nationalgalleriet, Museiverket, Helsingfors Universitets bibliotek och Finlands Artdatacentra. Som synes väcker Wikidata stort intresse även utanför kulturarvssektorn, som gått i bräschen.

En del av materialet finns att se på webben. Vad som gjorde mig glad och tillfreds var att de mest duktiga typerna jag vet alla var lite ivriga att komma igång. Tekniken är nämligen lite bortom min kompetens att bedöma, så det har varit den enda frågan som för mig varit lite öppen: är det lysande konceptet fungerande i praktiken? På basis av kommentarerna verkar det definitivt så.

Till saken hör att jag tror att vi kan ha hjälp och stöd av Wikidata, då vi behöver få ordning på våra nationella it-system och -resurser. Men det förutsätter aktivitet och fördomsfritt handlande. Nu står det alltså fritt för oss att vänta och se eller att sätta i gång. Det förra är en klart större risk än det föregående. Därför blev jag så glad för den positiva no nonsense-inställningen bland de närvarande pionjärerna. Wikidata är allt annat än färdigt, men det har en stor potential och blir bättre ju mer man använder det. Som en biprodukt kommer dessutom Wikipedia att bli ännu mycket bättre. För insatta som undrar om skillnaden/relationen mellan Dbpedia och Wikidata rekommenderades denna Quora-tråd och denna artikel (Tack Micke och Susanna för tipsen).


En sak som jag kom att fundera på efter det ytterst lärorika seminariet var, hur dylika öppna projekt fungerar. Jag har skrivit om ämnet tidigare apropå MySQL och det är något som också blivit tydligt inom de Open Science-projekt jag bekantat mig med. Och det det är väldigt tydligt när det gäller både Wikipedia och Wikidata.

Det ser nämligen kanske utåt ut som om projekt som Linux är väldigt självorganiserande fenomen. Det leder också till en ofta ogrundat kritisk inställning: "Vem som helst kan delta" tolkas som att det inte finns något system för kvalitetskontroll eller någon hierarki. Lite som missförståndet kring mottot "Vem som helst kan laga mat" i Råttatouille. "Alla kan" betyder inte att alla kan, utan att alla som kan får.

I verkligheten handlar det om benhårda meritokratier med mycket strikt kontroll. Folk vet inte alltid att Wikipediaartiklar faktiskt genomgår granskning, i synnerhet om de inte själva skrivit och sedan plötsligt fått se sina texter ändrade. Det händer inte alltid, men är det centrala och viktiga artiklar är granskningen faktiskt rätt noggrann. Man ska följa reglerna då man skriver i Wikipedia t ex då det gäller noggrannhet i källhänvisningar och vad gäller opartiskhet. Samma gäller Wikidata. Det finns noggranna regler och tillvägagångssätt. Samtidigt som det är det bästa argumentet gäller, finns det också ledare som har sista ordet och på vars mycket stora kompetens och engagemang allt hänger.

Som fenomen är det mycket intressant, hur dylika gemenskaper och verksamheter organiseras. Klart är i alla fall att det är mycket hängivna och begåvade människor som är drivkrafter. En del förvandlas till företag som Google, ursäkta Alphabet, medan andra förvandlas till nätverk av institutioner. Såsom webben eller Wikipedia.

I går spreds en nyhet som handlade om penninginsamlingen kring Wikipedia i Finland. Jag tänker inte gå dess närmare in på den saken eller juridiken kring det hela här, men jag vill gärna reda ut några begrepp, eftersom det verkar vara lite oklart för många hur arbetet kring uppslagsverket är upplagt. Strukturen har tre olika delar, allt för att säkra innehållets oberoende.

1. Stiftelsen för Wikimedia som finns i USA som finansierar verksamheter och projekt.
2. Wikimedia-föreningarna i olika länder som främjar verksamheten i olika länder.
3. Communityn av frivilliga wikipedianer som i praktiken håller i det redaktionella arbetet, granskar kvaliteten och hjälper och stöder alla skribenter.

Den finska Wikimedia-föreningen hittar man här och föreningen har också en blogg. De finska wikipedianerna hittar man i Kafferummet på finska Wikipedia. De olika verksamheterna hålls faktiskt helt skilda, så det är till exempel ingen vits att kontakta föreningen gällande innehållet i uppslagsverket, då är kafferummet rätt adress.

I dag publicerade Helsingin Sanomat en granskning av finska Wikipedia. Det som är särskilt bra är att man erbjuder hela materialet till läsarna. Fantastiskt fint att man anammat ett sådant modernt journalistiskt grepp. Man hade valt ut 134 artiklar från olika områden och gett dem till forskare att utvärdera. Granskarna poängsatte artiklarna enligt sex olika kriterier: felfrihet, bredd och balans, källhänvisningar, aktualitet, neutralitet och tydlighet.

Som nyinvald i finska Wikimedias styrelse kan jag inte annat är vara glad över resultaten, som ganska långt bekräftade min uppfattning: artiklarna är av varierande kvalitet, men i huvudsak är åtminstone enskilda fakta korrekta. I synnerhet artiklar om historia och aktuella samhällsfrågor är svåra att skriva för lekmän, det hjälps inte. Det skulle därför vara mycket viktig att professionella historiker aktiverar sig mera för att hjälpa till att skriva de övergripande större artiklarna. Jag kan nämligen slå mig i backen på att 95% av alla ungar som ska skriva skoluppsats om t ex vinterkriget använder Wikipediaartikeln som en viktig källa. För att kunna skriva dylika övergripande artiklar om ett komplext ämne har man nytta av en akademisk utbildning. Det är ett oerhört viktigt sätt att sprida historisk kunskap och sprida sakkunskap överhuvudtaget.

Den allmänna bilden av vilka vi är, formas nog i dag också av Wikipedia. Man borde därför absolut kreditera forskare som anger sina wikipediaprofilnamn i sin publikationsförteckning. Jag har för mig att det i dag inte anses vara en merit i akademiska kretsar att skriva i Wikipedia, kanske till och med är tvärtom något man håller låg profil med. Det verkar helt absurt. Att någon i Wikipediasammanhang "avslöjas" som forskare är helt irrelevant. Kanske är det i själva verket det som är orsaken? Som det står i artikeln är en akademisk grad som argument ingenting värt i en diskussion på Wikipedia, det är sakfrågorna som avgör. Det kan förstås vara jobbigt att hamna in i käbbel om saker med lekmän om man vet att man har rätt. Samtidigt borde man ju orka stå upp för sanningen och kämpa för den. Fast jag har hört att det ibland kan vara mycket frustrerande att bli "rättad" fel gång på gång, och att en del har gett upp därför. Själv har jag varit alltför lat skribent för att ha råkat ut för sådant.

Resultaten av utvärderingen är i alla fall tröstande för dem som sörjt de sista stora finska förlagsproducerade uppslagsverken som gått i graven för flera år sedan. 70% av alla artiklarna i finska Wikipedia fick vitsordet utmärkt eller god vad gäller felfriheten. 90 % av artiklarna var enligt granskningen hyfsade vad gällde kvaliteten av angivna fakta. Fjorton av de 134 artiklarna fick något av de två sämsta vitsorden på denna punkt. Över hälften av artiklarna bedömdes som neutralt skrivna.  En tredjedel av artiklarna var inte helt aktuella, vilket å ena sidan är helt begripligt, eftersom de mycket aktiva wikipedianerna omöjligt hinner uppdatera alla artiklar kontinuerligt. En hel del av de äldre artiklarna är också baserade på äldre uppslagsverk.

Detta sammanhänger sannolikt också med bristerna i källhänvisningar, som onekligen fanns i många artiklar. Jag tror egentligen att detta är en av kärnpunkterna vad gäller informationsläskunnighet i dag: att man måste lära sig att kolla källorna. Att också skolbarnen måste lära sig detta. Kritisk läsning. Och frågan är om det inte är bättre så här: Vill vi fostra barn som vet att man "hittar fakta i en bok" eller barn som vet att man bör läsa allting kritisk och fråga sig varifrån olika uppgifter kommer? Jag fick nog lära mig att man hittar korrekta fakta i uppslagsverk, när jag var barn. Och det är ju inte sant. Tryckta uppslagsverk var inte heller alltid objektiva eller felfria.

Summan av kardemumman är precis det som sägs i slutet av Hesaris artikel: "Fråga alltså inte hur Wikipedia kan hjälpa dig -- utan fråga hur du kan hjälpa Wikipedia". Det gäller i synnerhet då man stöter på en av dessa lite äldre, bortglömda artiklar: om du ser ett fel: ändra det med detsamma! Det är hur enkelt som helst. Men ange också en källa. Den andra stora utmaningen som jag ser är att engagera de akademiska sakkunniga att ta sitt ansvar, i synnerhet för de jobbigare stora artiklarna. Goda idéer emottages.

I går ordnade vi en "Wikipediaklinik" på Brages Pressarkiv. Det kom så många människor att vi med ett nödrop, nästan, rymdes in i vår lilla forskarsal. På plats fanns också Tommi Kovala, Susanna Ånäs och Mikael Böök från Finlands Wikimedia. Till att börja med gav Böök en introduktion till hur man arbetar med Wikipedia. Det finns ganska många regler att beakta och ganska hård intern kontroll på att man till exempel inte för fram någon ny forskning, utan allt måste vara belagt och hänvisas till något annat ställe. Men man ska nog inte låta sig skrämmas av att man kan blir tillrättavisad i synnerhet i början. Efter inledningen högg vi helt enkelt i, eftersom det bästa sättet att lära sig är att göra. En del hade redigerat Wikipedia tidigare och hade mer intrikata frågor, andra funderade över mer elementära saker, som jag, som undrade om jag faktiskt ska grunda en sida på mitt användarnamn. Jag beslöt mig för att skjuta på det i alla fall.

Foto: Peik Henrichson

På Pressarkivet hade vi förstås fantastiska källmaterial till hands. Jag började med att fylla lite på den svenska artikeln om Johan Gabriel Granö, som är oförsvarligt mycket kortare än den finska. Det var Tommi Kovala som påpekade om saken för mig. Jag konstaterade att det är ett ganska drygt arbete att översätta eller omarbeta artikeln helt, så jag satsade istället på att göra en inforuta om honom och sedan en om Lars Sund. För att göra en sådan ska man välja en mall ur Wikipedias mallbibliotek. Orsaken varför det är viktigt och bra med inforutorna är att de är strukturerad information, som ingår i DBpedia, dvs är en del av den semantiska webbens bubblor och kan användas på många sätt i olika tjänster. Bland annat av Googles Knowledge Graph.

Philip Teir skriver i dagens Hbl om en intressant fråga: Vem är en riktig författare? Det handlar åter igen, tycker jag, om en expertis- och auktoritetsfråga som är under omdefinition på grund av de förändringar vår kultur genomgår som bäst. Samma tendens gäller här som för många andra yrkesgrupper just nu: en tidigare entydig professionaliseringsväg och status är under omförhandling. De som tidigare förvärvat denna titel, detta yrke och denna position, vill hålla fast vid en snävast möjlig definition och indirekt framhålla kvaliteten av sitt eget arbete genom att dra gränser utåt. Lite som ett skrå i det förmoderna samhället. Det är viktigt med båda dessa exempel att komma ihåg att det inte är en uteslutande negativ sak. Det gynnar faktiskt också kvalitet och kan höja ambitionsnivån. Att dra en gräns mellan "proffs" och "amatörer" är något som varit extremt viktigt i vårt samhälle under 1800- och 1900-talet.

I dag skriver alla allt mer. Folk ger ut på egna förlag och litteraturen söker nya former. Förlagsbranschen står inför stora utmaningar. Att publicera sig är inte samma sak i dag som för trettio år sedan. Om publicerande betyder offentliggörande behövs inga förlag för att publicera sig. Det är en struktur, en kulturell och ekonomisk konstruktion, som tillhör den tryckta textens era. Då tillgången till information och distributionskanaler dikterades av knapphetens ekonomi.

Är det så att journalistiken inte behöver stora mediehus för att garantera kvalitet? Att "privat" journalistik i enstaka fall kan vara bättre och att även professionella journalister och mediehus producerar ankor ibland? Eller att akademiska forskningsresultat inte alltid är bättre, tillgängligare och trovärdigare tack vare kollegial förhandsgranskning? Är det inte så att de traditionella processerna inte alltid garanterar den kvalitet man förväntar sig? Det bör förstås påpekas att vetenskapen fortfarande har sin självkorrigerande funktion, om än ibland med ödesdigra fördröjningar. Fel och fusk förekommer också inom den akademiska forskningen. Sådant som inte borde fått ske har skett och ibland har fel inte upptäckts så fort som det varit möjligt på grund av processen inte varit transparent, vilket verkligen undergräver den akademiska "professionella" forskningens trovärdighet. Att amatörer kan komma med viktiga bidrag till vetenskapen också på en avancerad nivå gör att amatörism och professionalism möts och kvalitet blir det viktiga. Likaså är det viktigt att minnas att professionellt redaktionsarbete oftast är kraftigt kvalitetshöjande.

Men korporativismens tidevarv är kanske slut. Därför är det på sitt sätt rätt tänkt, att man fokuserar på kvaliteten då det gäller att definiera vem som är "författare", även om också ekonomiska aspekter kan vara av en viss relevans.

Men kvalitet inom kultur är ett knivigt begrepp. I synnerhet kan man inte schablonmässigt dra gränser enligt genre. Som ett barn av min tid vänder jag mig till Wikipedia: "Med författare avses i första hand skribenter som skriver skönlitteratur enligt Svenska Akademiens ordbok; ..." Woups. Här borde man visst gå in och ändra lite. Annars riskerar nog en hel del författare bli avpolleterade.

Om Wikipedias fel är något som retar dig, ber jag att få återkomma nästa vecka. Att tänka vi och de andra är inte bra. Vi måste våga fokusera på att sträva till hög kvalitet.

Uppmuntrad av min duktiga kollega Gunilla Peräsalo testade jag lite olika verktyg för webbanalys. Det var faktiskt rätt så roligt. Under leken upptäckte jag en intressant sak: finländarna verkar vara flitigast i världen på att googla "wikipedia". Det är väl sannolikt också ett tecken på att vi inte är särskilt bra på att spara eller använda bokmärken. Googlandet upplevs som enklare än andra sätt att ta fram en specifik sida.

Men Wikipedia är nog viktigt för finnarna. Snabbanalys visade att finska Wikipedia har över en och en halv miljon sidor och inlänkarna till sajten är nästan en miljon. Det betyder att knappt var tredje finne skrivit en sida i genomsnitt, medan motsvarade siffra i Sverige närmar sig var femte. I svenska Wikipedia är inlänkarna en och en halv miljon. Fast i verkligheten är det ju förstås så, att de allra flesta artiklarna skrivs av en liten men mycket aktiv krets. Men denna krets och folk i allmänhet verkar i Finland ha ett stort förtroende inte bara för auktoriteter, utan också på den gemensamma interna kvalitetskontrollen.

Och jag kan nog inte annat än hålla med. Tanken om att ett dylikt projekt inte skulle ackumulera kunskap är för mig förnuftsvidrig. Förstås måste Wikipedia användas med viss försiktighet som källa, men folk som fnyser åt Wikipedia av princip tycker jag närmast visar sin egen okunskap om dagens informationslandskap och samhälle. Och har man nu dessutom hittat så många fel så varför har man då inte korrigerat dem? Jag tycker inte det finns nån ursäkt egentligen. Säger jag fräckt, utan att själv ha bidragit med ett enda ord. Men kanske en vacker dag ...