Visar inlägg med etikett Böcker. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Böcker. Visa alla inlägg

tisdag 9 juli 2024

Det är mycket som är hänförligt till andra världskriget och dess offer - Jag skrev t.ex. aningslöst om Anne Franks dagbok här i bloggen och tyckte att alla skolbarn skulle läsa den.

 Precis som jag själv fått göra under skolgången. Men det groteska med det var att det var Anne Franks pappa, Otto Frank som beställt det av en man, Meyer Levin, som skulle skriva boken det var inte Anne Franks ord överhuvudtaget.

Ingenstans kan man läsa på webben eller ens i Wikipedia om hur det förhöll sig med den "sanningen". Märkligt att det inte har offentliggjorts, varför har man dolt det?

Redan 1980 fattade en tysk domstol, German State Frensic bureau (Bondes Keiminal Amt - BKA) orginalet av "dagboksmanuskriptet" och  vid analysen framkom att arbetet var skrivet med "fine ballpoint pen". Fine ballpointpens var inte tillgängliga före 1951; alltså var verket gjort efter kriget. Anne Frank dog i mars 1945
drygt sju månader efter att hon greps - Anne Frank dog av fläcktyfus i koncentrationslägret Bergen-Belsen.

Den sanne skribenten av dagboken fick genom domstolsbeslut betalt för sitt verk och Anne Franks far, Otto Frank fick 1980 betala 50 000 dollar för verket. Hur mycket Anne Franks far Otto Frank har kammat in på den lögnen är däremot inte känt.

'''''''
Sedan nästa som fått mig att börja fundera, det är alla dessa "förintelseförnekare" som dykt upp och dömts i Tyskland.

Ursula Haverbeck som flertal gånger blivit dömd trots sin höga ålder och vad domen blev denna gång vet jag i skrivande stund inte. Ursula ombads att ångra sig för att ha hävdat att förintelsen är "den största och mest ihärdiga lögnen i historien".

Hon avvisar att 6 miljoner judar dödades och insisterar på att några tusen drog av svält och sjukdomar orsakade av "allierad blockad".

Ursula Haverbeck var i 20 års åldern under andra världskriget och insisterar att Auschwitz inte var mer än ett arbetsläger.

Ungefär 23 minuter in på länken, men hela avsnittet därefter är i vanlig ordning sevärt, eftersom det blir tveksamt vad som senare framkommer, där det t.o.m framgår att rummet är nytillverkat och gaskammaren sprängdes 1944. Ett team från Australien har trots noggrann undersökning av marken inte kunnat konstatera att påståendet ägt bärighet. Se själv och bedöm:

https://rumble.com/v51m1od-sant-eller-falskt.html

Jag var inte ens påtänkt då så jag röstar med fötterna, men det är mycket som kommit fram om judarna och Tyskland även efter kriget, som fått mig att undra. Det verkar finnas olika sorters judar.

Israel är en stor och tungt vägande del i mina tvivelsmål. Men också de italienare som blev utsatta för nazisternas grotesker under kriget viftades bort av den nya regeringen i Tyskland efter krigets slut..... VAD är det som pågår?

 Även om jag anser vad som hände med judiska församlingen, dels när jag var utlånad till Malmö tingsrätt på 80-talet och bodde granne med judiska församlingen i Malmö och vet också vad som den judiska församlingen fått utså här i Göteborg är det totalt oacceptabelt som pågår.

Det som gjort mig ännu mer brydd är svenska Regeringens agerande NU, så här 79 år senare är det också ett EU-direktiv:

Kriminalisering av förnekande av Förintelsen https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2024/02/kriminalisering-av-fornekande-av-forintelsen-och-av-vissa-andra-allvarliga-brott/





torsdag 20 juni 2024

NATO-medlemskapsansökan och DCA-avtalet är en skam för svenska naiva politiker.

De saknar fullständig respekt för vår grundlag och inte minst för de egna medborgarna.  

Vad Riksåklagaren för säkerhetsmål har för sig kan man verkligen fundera en bra stund över, eftersom inte en enda åtgärd har synt till, efter att konstitutionsutskottets ledamöter som deltagit i beslutet av den 16 maj mot Pål Jonson.

De som deltog i konstitutionsutskottets beslut den 16 maj mot Pål Jonson är :Erik Ottoson (M), Hans Ekström (S), Fredrik Lindahl (SD), Mirja Räihä (S), Ulrik Nilsson (M), Per-Arne Håkansson (S), Malin Danielsson (L), Susanne Nordström (M), Jessica Wetterling (V) Gudrun Brunegård (KD), Malin Björk (C), Lars Engsund (M), Jan Riise (MP), Lars Johnsson (M), Lars Andersson (SD) och Peter Hedberg (S), de valde att inte fälla Pål Jonsson, dit Åklagarmyndigheten, Tillsynsavdelningen, genom tillsynschef Henrik Rasmusson (handling 8, ärende AMR-2095-24) valt att skicka anmälan på statsrådet Pål Jonsson, för att han tecknat ett avtal där han blottlägger vårt svenska försvar med inte mindre än på 17 militära anläggningar, till fritt förfogande för främmande makt! USA kan dessutom kräva att få tillgång till mer svensk mark!

Våra politiker, förutom Elsa Widding (partilös), är helt enkelt inte värdig Sveriges medborgare längre. Lyssna på en debatt mellan Pål Jonsson och Elsa Widding är det mest skrämmande i vår nutidshistoria man kan lyssna till. Pål Jonsson ljuger och bedrar så man knappt tror sina öron.

Politikerna borde med omedelbar verkan lämna Riksdagshuset. I det här landet vill vi inte premiera några femtekolonnare, eller försätta oss i en ekonomisk kris som vi ännu inte ens sett början på. De strösslar miljarderna över det genomkorrupta Ukraina, det är inte att värna svenska eller ukrainska medborgare. De sistnämnda flyr numera landet med risk att dö under flykten, eller fångas in i en säker död. - Det är mycket som pågår i Ukraina som inte når oss tack vare vår numera totalt korrupt & politiserade och statsfinansierade statstelevision.

Det fanns en anledning till att grundlagen skrevs just på det viset, att det krävdes två val för att kunna ändra den. Just därför att liknande stolleprov inte skulle kunna äga rum!

Sedan kan ni andra svansföljare diskutera till huvudet ramlar av, både när det gäller NATO-medlemskapsansökan och även DCA-avtalet, det sistnämnda som gagnar Pål Jonsons egna privata agenda med USA.

När det gäller NATO-medlemskapsansökan, som fick sossarna att göra en 180 graders sväng, skulle inte alls förvåna mig om CIA/USA har använt Olof Palme som påtryckning. Olof Palmes s.k. "död på Sveavägen" är alltigenom en märklig historia, dock ingen Oscarsvinnare eftersom den är alltför tafflig.

Jag kan bara säga att först när jag hörde talas om denna första bok i ämnet, Olof Palmes "död" tänkte jag "aldrig i livet", men någonstans gnagde det inom mig, det som Hans Holmer uppgivit i sin bok och som i övrigt hade framkommit, att något allvarligt inte stämde. En polis som inte ens varit i närheten av en mordutredning blir mordutredare i vår hittills största mordutredning.

Men efter att ha läst "Palmemordets hemliga scenario - Dubbelspel och statskupp" av Hans Liljeson, inkl. bilder hyser jag inga som helst tvivel om hur det egentligen låg/ligger till. 

Hans Liljeson var på 60-talet jurist hos Skandinaviska Banken underställd Lars-Erik Thunholm. Därefter egen advokatbyrå i Stockholm. På 70-talet bosatt och verksam i Frankrike som juridisk konsult. Vid 80-talets början byrådirektör hos ÖB i Försvarsstaben. Från 1984 verksam som advokat i Paris. Rådgivare åt svenska Parisambassaden under Carl Lidbom. Hans Liljeson arbetade med Carl Lidbom på den svenska ambassaden i Paris och anade att något var mycket fel och skrev den här boken efter en grundlig research. Det är jag djupt tacksam över. Jag behöver inte längre tvivla och knappast heller de som läst denna bok. Den är tunn och lättläst som nu bara en jurist kan fabricera.

Idag ser jag istället det som att sossarnas tvärvändning om NATO inte heller är några som helst problem med att förstå vad som utspelat sig bakom kulisserna. Pusselbitarna har trillat tätt och passar dessvärre in alldeles perfekt




Lyssna på Arnold Sundqvist berättelse och ta del av undertexten som finns på Swebbtv, det toppar vilken spionhistoria som helt. Sägas skall att Arnold Sundqvist numera är belagd med munkavel. https://swebbtv.se/w/7cYGHpBsCEhfLhLAR5ZMri

Jag undrar dock vilken hållhake det finns på vår "käre statsminister" Ulf Kristerson, som uttalade om att "det finns en uttalad risk", att elda på kriget mot Ryssland. DET är en solklar underdrift! Vi kanske skall vara tacksamma över att Vladimir Putin är gammal KGB-agent och därmed strateg och att Ryssland ignorerat att tredje världskriget egentligen brutit ut och inte eskalerat situationen. Numera har Ryssland fått USA att känna på hur det är att ha främmande makt in på knutarna, det är inte långt mellan USA och Kuba.

Sveriges statsministrar verkar vara nerlusade av hemligheter, som skall döljas för svenska folket. Pinsamt dock att det inte är några hemligheter vad de än blåljuger om och det är väldigt mycket. Själv undrar jag hur de ens kan se sig själva i spegeln, det är inte få liv de har på sina samveten, oavsett vilken partifärg de har haft.

Men vi är inte ensamma om att vara lurade det är det många medborgare i olika länder som är, inte minst i USA.





söndag 24 januari 2021

Den 24:e dagen 2021 - och jag blir påmind om att Malmberget finns dokumenterat på olika sätt.

 Upprinnelsen är ett reportage om att det sista geniet från Malmberget är död.

Jag tittar länge på rubriken och tänker för mig själv, det beror väl på vem man hänför till "genier från Malmberget". Det finns olika valörer av det som är hänförligt till "genier" och utdöda är den genren absolut inte.

Så lever rubriken vidare en stund och någon lägger till Bo Nilssons bok "Missilen" och jag minns plötsligt att det heter den inte, utan dess fulla namn är "Missilen eller livet i en mössa" och då rör sig något sakta i mitt medvetande, som jag har glömt bland all den fakta som den här skallen rymmer.

Glad blir jag när jag återfinner den!

Här kommer den och kan avnjutas både i bild och berättelse: https://www.svtplay.se/video/18497118/missilen

Missilen Efter en berättelse av tonsättaren Bo Nilsson

Missilen eller Livet i en mössa - ett tonsättarporträtt. Efter en berättelse av tonsättaren Bo Nilsson om den grådaskiga valborgsmässoaftonen 1943 - hans sista dag som femåring - den dag han bestämmer sig för tonsättaryrket. Den ljudkänsliga femåringen står på gårdsplanen bakom Pickards biljard i Malmberget. Han hör musik överallt i ljuden omkring sig. Det är musik som ger honom bilder och syner, både påträngande och överväldigande, bilder som berättar om skräck, förälskelse, erotik och ensamhet. Genom musiken och filmberättelsen framstår ett porträtt med många bottnar humor - ett leende, en lekfullhet kring myten Bo Nilsson, ständigt förföljd av uttrycket "Geniet från Malmberget". Berättare är Per Myrberg.Medverkande: Joel Abrahamsson, Wallis Grahn, Rozita Auer, Håkan Mayer, Leif Ståhlhammar m.fl.

tisdag 12 januari 2021

Den 12:e dagen 2021 - Ulf Lundells pandemianpassade "spelning" på Cirkus i Stockholm, som sändes i TV.

 Såg du den inte har du chansen här fram till 9 juli 2021 - eller om du rent av vill se om den:
https://www.svtplay.se/video/29438892/ulf-lundell-live-pa-cirkus

Jag tänkte att nu har jag ett gyllene tillfälle, när jag såg att "spelningen" skulle sändas på TV, utan en massa människor som står runt omkring mig och bräker & ljudhavererar.

Men jag insåg bara att en Ulf Lundellkonsert, kan nog bara avnjutas hemma i hans eget hus/trädgård, utan den ljudbang som övriga instrument bidrar med i alltför ljudligt omfattning/mängd. Less is more.

Jag vet inte om det är ljudkakafonin, som gjort ljudteknikerna totaldöva, eller om det är herr Lundell själv, som är av den åsikten att hans melodier/sånger måste dränkas i och av musikinstrument.

Ropet på hjälp blir den bestående känslan, när det hela är över och jag trycker på avstängningsknappen. Kryssningen har gått hyfsat bra ända tills Ulf Lundell kom till: Tjaha, vad har vi då för något vi kan använda till att slänga ihop till den här låten då?

Den blir därför rena rama "skåprensningslåten" där han lyckats återanvända alltför många strofer ifrån hans "Öppna landskap".

Den hela blir därför enbart patetiskt skrattretande och jag sitter där i TV-soffan och tänker en stund "månne är detta hans serverade protest till SD". Det måste det väl ha varit? Han ville väl inte gärna löpa hela linan ut och avstå ifrån att vara en av de tre bordsdukningarna på IKEA, som eremiten Ulf Lundell skrev om i sin bok "Vardagar"? http://gun-m-ek.blogspot.com/2014/12/ulf-lundell-skall-dra-in-sin-lat-jag.html

Kanske är det också blandat med mitt eget rop på hjälp över somliga rader, som inte går att ångra. De har redan fladdrat iväg och jag kan bara hoppas att de aldrig träffade målet, aldrig blev lästa.

Ulf Lundell och jag har nog kanske några gemensamma tillkortakommanden: Vi har nog aldrig lärt oss att riktigt hålla käft. Är för mycket närvarande trots ensamhetsbehovet, som inte vill ges avkall på.

När jag står där med tandborsten i munnen och tittar på mig själv i badrumsspegeln och tänker: "Det var väl dumt gjort, Gun, att kritisera för skrivna ord som dom & sej, det hade varit betydligt värre om det hade varit den stora rysningen, när hela mitt egna maskineri går i baklås med en tvärnit och bara vägrar! Där skribenten inte vet skillnaden på, när det heter dem och de".

Men det är väl antagligen den svenska undermåliga skolan som egentligen borde klandras, som inte ens lärt ut att
De används som subjekt (De målar tavlor) och som bestämd artikel (De vackra tavlorna). Dem används som objekt (En konstnär har målat dem) och efter preposition (Hon målade tavlor till dem).

Jag har aldrig egentligen lyssnat på Ulf Lundells låtar, jag tänker emellanåt på barnafadern som ständigt lyssnade på "Den vassa eggen". Han var väl antagligen fortfarande omgiven av självömkan från sitt egna uppbrott och fann en tröst i Ulf Lundells dubbelalbum.

Vi är väl alla en form av offer för livets ovarsamma händer. Än en gång more or less.

Men jag kan inte låta bli att le lite inåtvänt, när jag tänker på Bi´s nakna & avskalade ord till mig: Du borde fan i mig låsas in tills du återfått ditt skarpa intellekt! Det är obegripligt hur vår vackra intelligenta Gun, kunde gå på en sån´mina som det karlkräket, som är helt intelligensbefriad. Hur kunde du? Var du helt förblindad?

JA, det är väl så det är. Livet gör oss ibland helt förblindade, så förblindade att vi inte ens märker att vi står inför bara ännu en fullständig katastrof.

Men jag är likt förbenat irriterad på Ulf Lundell, som är svårhanterlig i sängen. Mja, inte han personligen, utan hans 637 sidiga bok. Tung som en till tegelsten, eller murblock är nog ett mer rättvist klassificering, med tanke på min förvärvade hudskada mellan tumme och pekfinger, som bok & tyngd skapat. - Inte bara hans tunga bok, utan även hans foliehatt, som han emellanåt uppvisar bland raderna.

Mest väcker Kapten Brännässla mitt raseri om de fördomar han har om folk i norr, när han beskriver dem som mindre vetande, därför att tre bokcirklar i norr inte höjer Therese Bohmans bok "Aftonland" till skyarna.

Tydligen har det gått Ulf Lundell spårlöst förbi, att omdömet ligger hos läsarna inte hos diverse kulturella sammanslutningar, eller kulturskribenter, som utdelar priser alt. omdömen.

För att herr Lundell skall förstå, att "folket i norr" ingalunda har foliehatten på, kan jag upplysa herr Lundell om att boken "Ædnan", som är skriven av Linnea Axelsson, fick visserligen Augustpriset, men några mer bortkastade pengar får jag nog leta efter. Ändå har jag förlorad samisk börd, som sträcker sig ända ner till "Hedenhös", men än så länge har jag urskiljningsförmågan i behåll. Det finns bara ett par stycken i den 800 sidor långa Ædnan, som fångade mitt intresse. Resten är bara ett epos i förljugenhet med en klar sträng av självömkan, befogad och i vissa delar icke befogad.

Välkomstkommittén begrundar...

söndag 3 maj 2020

Boken "Hon kallades Daisy - att finna en farmor", skriven av Prinsessan Christina, fru Magnusson.

Igår, 1 maj, precis på 100 års dagen efter Kronprinsessan Margareta "Daisys" död läste jag klart den bok som prinsessan Christina, fru Magnusson, utkommit om sin farmor. 

Det är en mycket ömsint och tänkvärd bok, men också om en oändlig kärlek, som inte mäktade med att "Daisy" vid 38 års ålder och höggravid hastigt avled och lämnade maken Gustaf Adolf ensam med fem små barn.

Litet hum om "Daisy" hade jag redan innan, eftersom jag åtskilliga år besökt Sofiero, som Gustaf VI Adolf testamenterade till Helsingborg stad. Jag är själv "fjällets barn" och från barnaår mycket trädgårdsintresserad. De sista åren har jag ägnat många ängsliga tankar åt hur avhängig vi är av vår egen natur och hur omedvetenheten och tanklösheten brett ut sig oroväckande, där träd och ängsblommor fått stryka på foten. Än så länge har jag talat för döva öron och knuffats runt bland myndighetspersonerna. Utifrån det förstår jag verkligen "Daisys" tankar om fostran av de egna barnen och det solidariska med det samhälle hon levde i.

Samtidigt som boken är ett mycket informativt tidsverk om den tid som rådde då och som tar oss in i nutid. Ferdinand Boberg känner nog de flesta till, men inte ens jag visste något om hans hustru Anna och vilket storhet hon var, trots att jag de senaste 25 åren tycks ha tassat i Ferdinand Bobergs fotspår.

Det är också en fascinerade tanke, att inse att "Daisy" faktiskt var Drottning Viktorias högt älskade barnbarn och det räcker inte bara med det, utan nätet vävs ut i hela Europas kungliga släkten. Helt plötsligt krymper länderna ihop och blir delaktiga i varandra.

Boken borde också mana till eftertanke hos oss alla, att ställa frågorna medan det finns någon att ställa alla dessa frågor till. Kanske och förhoppningsvis är vi på väg att närma oss själva med tanke på det uppsving som just släktforskning fått. Jag hoppas det, därför att oavsett om man är kunglig eller av folket står man inför samma problematik, en vacker dag står man där längst fram i leden och skall bära ansvar för familje- och släkthistorien. Det kommer alltid en tid i en människas liv då man blir sig själv, sin familj, sin släkts egna historia närmast. Vet man inte det kan det bli svårt att orientera sig, förstå hur man själv har påverkats av den egna historien. Hela mitt yrkesverksamma liv har jag fått erfara baksidan av just den biten.

Jag undrar så efter att ha slagit ihop pärmarna, när en bok om alla dessa starka och uppoffrande kvinnor, som funnits inom de kungliga leden skall få fullt erkännande för allt de gjort för folket/mänskligheten/sina medmänniskor. Inte bara dessa utan helt nyligen har vi i vår egen bokcirkel här ute i Olofstorp, till vår stora glädje fått erfara, hur konsthistorien nu äntligen måste skrivas om, med Hilma af Klints inträde.

Boken om "Daisy" väcker ännu mer tankar hos mig. Vad är det för politik/mänskliga egenskaper man vill föra fram, när man som Regering väljer att lära ut om krig, maktspel och evigt rabblande av årtal i ett lands egna historia och dölja allt av värde. Vad har man då för egen agenda?

Är det inte oansvarig politik man för, när man väljer att inte berätta för det uppväxande släktet om de andras storhet och förtjänster. När man glömmer bort deras enorma hjärtan och omtanke om sina medmänniskor både i dåtid och nutid.


Jag tänker på att vi nyss firade minnet av prinsessan Eugénie som dog en dag innan hon skulle ha fyllt 59 år, den 23 april 1889 på Stockholms slott. Listan även på hennes kulturella och humanitära verksamheter är nästan obegripligt många och omfattande. Jag kan inte låta bli att undra över hur många svenska medborgare, som känner till något om henne överhuvudtaget. - Har vi ännu inte många lärdomar att lära oss om det som undanhölls oss...

Läs boken! Den värmer och manar till eftertanke, speciellt i dessa tider när mobilen verkar övertagit det mest värdefulla vi människor föds till att ha: varandra.

bilden av boken är tagen av mig själv, dvs den bok jag köpt för egna surt förvärvade medel - jag förbehåller mig därför rätten att inte än en gång utsättas av klåfingriga EU-regler, som nu hade  refuserat bilden till ett löjligt maktutspel och istället applicerat en text om vad bilden kunde innehålla. - Jag är helt övertygad om att Prinsessan Christina delar min uppfattning om att mitt foto av boken får publiceras.

fredag 29 november 2019

Sverige har avancerat till U-land enligt EU-kommissionens BNP prognos


https://www.youtube.com/watch?v=xkvvnn_xuzc&feature=youtu.be&fbclid=IwAR1lxYd-DJKs--3jGEGFXoHyV0PZadybTH9J1s8aq9j-D-AH0lwPqWhkzy0


som nu ligger ute på youtube sedan 27.9.2019.

Fjärde Statsmakten nr 28 med Lars Bern om oärliga politiker, nolltillväxt mm.

Det är illa ställt med landet Sverige. Man går helt enkelt mot en allt svårare läge även för kvinnorna/jämställdhetsarbetet genom det avtal som socialdemokraterna träffade med broderskapsrörelsen
https://www.expressen.se/nyheter/s-lovar-att-samarbeta-med-sveriges-muslimska-rad/
de som vågar ta strid för jämställdhetsfrågorna får snabbt silkessnöret oavsett vad de haft för position såväl politiker som högt uppsatta kvinnor i samhället. Vi såg det senast här i Göteborg när "Soffan" (Ann-Sofie Hermansson) utmanövrerades, men det är många före henne som har fallit av samma anledning.

Det finns en totalt politisk och religiös oberoende nyhetssida: Svensk Webbtelevision, som numera är den enda nyhetssida jag kan ta på allvar, eftersom den inte har någon egen agenda än att förmedla fakta. Media har i övrigt gått en sorglig utveckling till mötes.
De böcker som Lars Bern rekommenderar för den som verkligen vill sätta sig in i problematiken är följande böcker:



Det hemska är att alla som vågar säga ifrån riskerar att bli uppsagda från sina jobb, mer illavarslande går knappast att komma. Yrkesmänniskor skräms till tystnad dvs. de få som vågar ta debatten oftast vågar man inte. Det finns också upptaget i ovanstående länk på youtube: vi har inte längre åsiktsfrihet i Sverige. Ordet värdegrund är detsamma som med åsikt och inget annat, det har t.o.m. genomsyrat fackföreningar, senast inom Lärarförbundet, där man är beredda att hjärntvätta eleverna med "en tillrättalagd sanning", än att eleverna själva får söka fakta och själva komma till klarhet.

tisdag 26 november 2019

Två rättegångar den ena mot Eskil Erlandsson och den andra mot Cissi Wallin - två domar som kommer att bli intressanta rent rättsligt.

Det var nog tur att jag inte hade hunnit börja köra iväg, utan stannade och slog av bilmotorn, när jag hörde att nyheterna på radion skulle omfatta reportage från de båda rättegångarna. Dels den mot Eskil Erlandsson och dels den mot Cissi Wallin, som står anklagad för grovt förtal av Fredrik Virtanen.

Eskil Erlandsson (C), som avgick med omedelbar verkan från Riksdagen sedan han hamnat i det "sexuella blåsvädret" och precis som Fredrik Virtanen har en familj som oskyldigt drabbas. Det är ett mycket naivt önsketänkande att tro att anhöriga inte drabbas vad än det gäller.

Tesen som framförts av Eskil Erlandsson vid rättegången, att han skulle lida av "Vikingasjukan" och därför tafsat på bordsdamerna fick herr H att brista ut i gapskratt, med kommentaren:


- Då lider väl hel del av den manliga befolkningen av Vikingasjukan.

Jag ser med intresse fram emot domen mot Eskil Erlandsson. Svenska rättsväsendet kommer här att få bekänna färg.


År 2019 gav Fredrik Virtanen ut boken Utan nåd på det norska förlaget Gloria Forlag, som är en uppgörelse med ett destruktivt liv, men också med mediadrev och vad Virtanen kallar för "instagramfeminism". En märklig förpackning kan jag nog tycka med tanke på hans anmälan, som nu lett till detta grova förtalsmål mot Cissi Wallin.

Fredrik Virtanen, som själv vidgått innan detta förtalsåtal väcktes, att livet innan familj och barn, varit både promiskuöst och fyllt av sådant han insett att hans livsstil med fester och vidhängande intag inte gjort honom till någon trevlig person. Mycket har dessutom försvunnit i livsstil med idel festyra av medvetande över de egna handlingarna.

Den som inte känner igen typen, räck upp en hand!

Tror det blir rätt tunnsått om uppräckta händer....

Mao är det ett tillfrisknade på alla tänkbara sätt, men också är orsaken till att hans nya liv med fru och barn slagits i spillror. Må så vara att eftertankens kranka blekhet har hunnit ifatt honom, men han gör det lätt för sig, när han tar det krumsprånget och inte inser vem det är som har sått denna sannolika och högst troliga skörd.

Det är så rekyler av allehanda slag en gång för alla fungerar, eller som det står i Bibeln av olika varianter och valörer, men som har ett sammanfattande budskap: som du sår skall du skörda. Ibland är det betydligt längre till skörd. Ett frö tar olika tid på sig att bli till skörd, precis som allt i det verkliga livet.
Knäckfrågan lär vara om det grova grova förtalet var försvarligt i lagens mening.

Tja, där har väl samhället och dess cementerade patriarkatsystem en hel del att rannsaka sig själva, eftersom här ligger en anmälan om våldtäkt i botten, som Cissi Wallin anmält Fredrik Virtanen för, men inte fått något gehör för eftersom den anmälan lagts ner.

Den som förstår det minsta lilla om människans inre liv, förstår också mekanismerna bakom orsaken till att Cissi Wallin vägrat tiga still och förbli offer och istället valt att gå ut i media.

Jag tror att samhället i stort gör ett universalfel, när de tror att alla kvinnor är stöpta i samma form. En del fortsätter att tiga till ett mycket högt inre pris, medan andra väljer att inte längre tiga och även de får betala ett högt pris, eftersom det inte finns någon som betalar ett billigt pris för att få upprättelse.

Sedan spelar det ingen som helst roll om det är fråga om någon som är av manligt eller kvinnligt kön. Det borde historien lärt oss vid det här laget.
 

Men i de här två mycket specifika fallen: HUR mycket anser ett samhällssystem, att utsatta kvinnor för diverse sexuella övergrepp skall behöva utstå. Skall de förpassas tillbaka i garderobens mörka skrymslen, något som hela metoo-rörelsen äntligen slog upp garderobsdörrarna på vid gavel och vädrade ut allt unket som gömts däri.

Det återstår nu att se.

Själv följer jag detta med stort intresse, eftersom det kommer att ge mig en bra fingervisning om vart min egen ribba skall förläggas och på vilket sätt den skall gillras upp.


Pia Dellson har inget med dessa måls karaktärer att göra, men hon är likväl en del av vad som i slutändan kan drabba alla som fallit offer för samhällets slarv: utbrändhetstillstånd.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Pia_Dellson

onsdag 9 oktober 2019

"Bortom det synliga - filmen om Hilma af Klint".

https://www.folketsbio.se/film/bortom-det-synliga-hilma-af-klint/

Det finns en trailer på den länken, för den som vill se en glimt om innehållet i filmen, som slår an en helt annan synvinkel än Anna Laestadius Larssons bok om Hilma av Klint gjorde.


Vi i min bokcirkel var igår och såg filmen tillsammans på Blå Stället i Angered, "50+bio med fika". Det var en naturligt förlängning eftersom vi läste boken "Hilma - en roman om gåtan Hilma af Klint", skriven av Anna Laestadius Larsson när den kom ut. Då var det ännu inte löst med var och hur Hilmas af Klints samlade verk skulle tas om hand.


Därför blir det än mer spännande fortsättning, eftersom stiftelsen Hilma af Klint tecknat avtal med en hel del stora elefanter och att flera stora utställningar har varit sedan dess. Hilma af Klints konst är numera inte längre paria och konsthistorien håller sakta men säkert på att totalt skrivas om!

Jag ser verkligen fram emot när forskningen kommer att komma igång om hennes konst och koppla ihop den med vetenskapen! Det hela är precis lika spektakulärt ur kvantfysikens/fysiken synvinkel som jag själv kände till innan boken om Hilma af Klint, detta tack vare mina studier i bl.a. Dornach och insikter om t.ex. rymden, som inte fanns när Hilma af Klint målade dessa tavlor. Hon har därför inte ens kunnat hämta sin inspiration ifrån rymdforskningen. Bara det hoppas jag kan få människor att tänka till.

Men när jag nu ser filmen har jag än en gång anledning till att bli ännu mer upprörd över Rudolf Steiners inverkan/påverkan i Hilma af Klints liv. Det verkar helt osannolikt att han inte varit överlöparen till Vasilij (Vasiljevitj) Kandinskij, eftersom han haft tillgång till fotografier av Hilma af Klints tavlor och sannolikt har hon även försett Rudolf Steiner med färglagda foton! Inte minst själv i sina egna föredrag där han målade på svart tavla bilder som förklaringar. - Vilket gör mig än mer besviken på Rudolf Steiner och inte minst antroposoferna.

Passande nog så bestämdes igår vem som skulle bli årets Nobelpristagare i Fysik och när jag på kvällen såg bilder från rymden i SVT:s nyheter, så såg jag klara paralleller till Hilma af Klints målningar! - En hel del av hennes tavlor är som direkthämtade ur fotografier ute i rymden. OM inte det skall få polletten att trilla ner hos vetenskapsmän inkl. konsten, då vet jag inte hur fortsatt insnöat det egentligen kan få vara.

Än har rymdforskningen många blanka rutor. Ingen vet ännu något om svart materia vad det består av. Bara för att nämna något exempel. Men jag är helt övertygad om att även de bitarna har Hilma af Klints målningar ringat in!

Jag är inte religiös i den benämningen men jag förstår vad det är som Hilma af Klint har uppfyllts av, när hon gjort sina målningar. Kanske är vår samtid äntligen mogen för att ta emot och inte minst förstå hennes målningar, utan att ännu fler ur patriarkatet skall komma med nya Dexter eller göra sig egen vinning å Hilma af Klints vägnar. 

Innerligt glad är jag över att Hilma af Klints släktingar inte kommer att frångå hennes testamente och respektera hennes önskan om att inte splittra hennes konst!

OM man skall förstå helheten så måste man också förstå de små delarna och detaljerna och det kunde Hilma af Klint göra, trots att det här var långt före vi människor hade de kunskaperna.
"Altarbild" av Hilma af Klint, den blev jag insatt i under min utbildning utan att ens ha sett Hilma af Klints "Altarbild". Inte bara därför att jag även fick studera Goethes färglära, men också hade fått en inblick i de större tingen, som t.ex. att vi är atomer och inte bibelns "kött och blod".I min ateljé är Hilma af Klints "Altarbild" en självklarhet även om jag får nöja mig med en fotoposter i storleksordningen 60 x 80 cm. De tillsammans med mina egna "vått i vått" målningar med samma färgskalor.  Jag gjorde mina i slutet av 90-talet, helt ovetandes om att Hilma af Klints. Vem kan då motsäga att när man skapar befinner man sig på ett högre plan av medvetande. 
Jag fortsätter att knäcka mina ägg och blanda dem med färgpigment och önskar att jag skall hinna göra allt jag vill innan mitt liv är till ända.

Jag hoppas att Hilma af Klint hann göra det mesta av vad hon tänkt sig. Det finns en sak som återstod för hennes del. Jag hoppas att den också kan få sin lösning på ett eller annat sätt. Men den är inte lättillgänglig... det åtgår många tankevurpor och framförallt tid för att om möjligt hamna rätt över vad hon egentligen tänkte sig.









onsdag 29 maj 2019

Tanke inför morgondagen, som är "Kristi Himmelsfärdsdag".

Undra om det är påbud om flygskam ifrån predikstolen, eller är den färden preskriberad? Den kanske rent av inte lämnade några utsläpp alls efter sig hur den nu gick till. Jag grubblar ännu.

Men frågan blev aktualiserad igår igen, när jag låg och slötittade på TV-kanalen Axess igår om författaren C.S. Lewis, mest känd som mannen bakom de bästsäljande Narniaböckerna och som jag alltid fått för mig att författaren haft ett dubbelbottnat budskap till sina läsare. De stiger in i klädskåpet som visar sig ha en ingång till något helt annat.

Undra om det är därifrån "att ha lik i lasten", "att ha ett lik i garderoben" kommer från engelskans "a skelton in the cupboard/closet" som Lewis tagit intryck från en samling av berättelser som Thomas Roscoe gav ut 1824, eller om Lewis´ egna "lik i garderoben" var betydligt mer flerbottnad än så. Jag vill gärna tro det efter att jag grubblat över mina egna.

Jag tycker mig ha fått en strimma klarhet i vilket efter en natts sömn, även om jag nu vaknade av att jag åter hade hamnat i infernot på tingsrätten, som om och om igen har en tendens att återkomma i mina drömmar, eftersom jag aldrig tycks få bli befriade ifrån detta livs levande helvete. Men 30 år senare och jag vägrar att låta mig kuvas av någon eller något!

Jag är nog lite av samma skrot och korn som den livstidsdömde Kaj Linna, som vägrade att låta sig stukas och slutligen blev fri och frikänd efter en 13 år lång kamp inom fängelsets murar, fyllt av massor av nya kränkningar. Han har både en plan A, B, C, D och säkert också E och hela alfabetet ut om så krävs, tänker jag.

Jag har det också, känner igen de där dragen. Därför att det nyttar inget att gräva ner sig i en grop, eller kapitulera. Det ligger helt enkelt inte för mig heller. Hur mycket galenskap som jag än har mötts av och sanna mina ord det är mycket mycket, utan att jag behöver anstränga mig speciellt mycket för att minnas.


Jag är rätt övertygad om att när man väl är den människotypen, som inte bara inordnar sig, pågår det samtidigt parallellt helt andra sker inombords. Tänkta egna tankar som behålls på insidan.

Jag tycker mig få det bekräftat igår om C.S. Lewis, att jag inte tänkt helt fel utan att ha känt till något om C.S. Lewis egen komplicerade biografi, som nu livet har en tendens att vara för oss människor. Saker och ting händer i våra liv som slår an en ton som envist hänger sig fast och påverkar resten av våra liv.

Förutom C.S. Lewis biografi fanns ett synnerligen intressant avsnitt när Lewis talat med sin vän J.R.R. Tolkien om "myter" och att alla dessa myter handlar om ett och samma tema såväl i grekisk, som nordisk mytologi (Balder) = den döde gudssonen som återuppstår och som Tolkien förklarade för Lewis, som varit ateist och nu befann sig i gränslandet men finner det ännu osannolikt, att den om Jesus är den bästa av alla dessa myter, eftersom den är den sannaste myten. Lustigt egentligen hur allt kommer tillbaka vid en viss punkt.

På tal om det.

Jag satt kvar i bilen och löste korsord medans jag väntade på Herr H som var inne och handlade. Utanför den nedhissade bilrutan hörde jag ett samtal mellan två herrar som stod och väntade på Taxi. De tillhörde båda två ett gammalt garde blandmissbrukare, både till det inre, yttre och inte minst den starkt påverkade talförmågan:

Nr 1: ... det är ju Kristi Himmelsfärdsdag imorgon och röd dag.
Nr 2: Vad är det för dag?

Nr 1: Ja det är något religiöst, men vad det betyder eller vad det hela handlade om det vette f@n.
Nr 2: Hur vet du då att det är Himlafärddag då?

Nr 1: Man är väl bildad vettu´

Glurp, tänkte jag.

onsdag 22 maj 2019

Kanske finns det en mening med att vara mestadels hänvisad till sängen, eller i vart fall förpassad till mestadels "flygspaningsläge".

Jag läser just nu en bok som Jörn Donner skrivit, ni vet mannen som ständigt retade gallfeber på omgivningen, trots sin vackert klingande FinlandsSvenska språkmelodi ;)

Jörn Donner som hunnit ha så många strängar på sin lyra, att jag inte kan känna annat än stor respekt inför allt han hunnit med och ibland även tvingats ägna sig åt för att få en utkomst att leva på.

Fortfarande har inte omgivningen tystnat kring honom. Han åker ut och in i mediabruset som en förkroppsligad gummigutta, trots att han idag är en åldrande man som fått inse kroppens realiteter. Dock inte tankens, vilket är en  himmelsvid skillnad, tack och lov.

Den som missat det sista har något att se och fundera över, hur media vill tillrättalägga något som inte kan bli annat än fel:
https://www.svtplay.se/video/21358114/en-film-om-jorn-donner
filmen kan ses till 11 september 2019 på SVT play.

Även Jörn Donners son Rafael Donner, född 1990, har gemensamt med fadern låtit det trilla fram en gemensam bok ur den Donnerska rockärmen och som heter "Innan du försvinner". En tankeväckande bok om att ställa de frågor som finns innan någon av parterna inte längre finns.


https://www.svtplay.se/video/21470870/babel/babel-sasong-29-umea-litteraturfestival
Det är en kortare intervju med far och son, som kan ses till 18 oktober 2019 på SVT play. Det har funnits en till i något av kulturprogrammen som jag dessvärre inte hittade reda på.

Dock en recension för den som är intresserad av innehållet och anledningen:

https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/KvmOAE/fran-donner-till-donner


Men den bok jag nu läser och börjar nå sitt slut
 är skriven av Jörn Donner och är utgiven 1980 av W & W och heter "JAG, Jörn Johan Donner född den 5 februari 1933 i Helsingfors, Finland".
  
Boken är skriven i dagboksform och ur hans tankar om tingens varande då vid skrivandet 1980, dvs. för 29 år sedan! Ändå är den lika aktuell då som nu. En glasklar analys som lika gärna kunde ha vara skriven idag år 2019.

Jag begår nu säkert ett regelrätt copyrightövertramp, men hoppas att Jörn Donner har överseende med mitt övertramp och hjälper mig om jag råkar i onåd hos någon förfördelad någonstans i "näringskedjan" för bokens utgivning.
Citat ur boken:


"Bara en blick i dagens tidning bekräftar att det är så. Båtflyktingarna trängs som ovälkomna fantomer på haven, drunknar och dör, eller svälter och dör. På vägarna i Väst-tyskland har fyratusenfyrahundraåttiosex (4 486) människor dödats mellan januari och maj, och 177 000 har blivit skadade.
Och så vidare.
Ät upp din mat, annars får du inte tala om världen".






söndag 7 april 2019

Miljöextremister skall man nog inte underskatta - det är inte svårare än att man gör jämförelsen med t.ex. den "Arabiska våren" -har det överhuvudtaget kommit något gott ur det hela mer än en laglöshet och ett ännu mer splittrat samhälle människor emellan


Greta Thunberg satte sig i en elbil, åkte till London och höll tal vid XR:s (Extinction rebellion) icke tillståndsgivna demonstration vid Parliament Square.

Rubriken får mig nästan att tappa andan. Den som inte redan där reagerar är sanslöst naiv. https://www.gp.se/livsstil/tv%C3%A5-dagar/extinction-rebellion-en-radikal-milj%C3%B6r%C3%B6relse-p%C3%A5-frammarsch-i-g%C3%B6teborg-1.14394024

Ty denna bokstavsflicka som mest liknar en butter och oförarglig Pippi Långstrump är ingalunda någon man bör underskatta. Bakom ”hennes idé”, ligger naturligtvis vuxna och ännu mer vuxna som vädrat morgonluft och har hittat någon som lämplig murbräcka. Naturligtvis hade hon aldrig kunnat komma till tals på det sättet som hon gjort om hon inte hade haft en kändismamma som ständigt givit utfall åt de mest häpnadsväckande hat och som tydligt visat att det är hennes tyckande som är det enda rätta och några demokratiska grundregler om alla människors lika värde, eller rätt att tycka har hon knappast varit förespråkare av.

Journalisterna har även denna gång välvilligt sprungit familjen Ehrnman/Thunbergs till mötes utan den minsta lilla tanke på det egna moraliska ansvaret, eller någon form av egen kompass. Det verkar vara huvudsaken att det blir ett bra "löp" som kan sälja riktigt mycket lösnummer, till vilket pris som helst.

Hela företeelsen med Greta Thunberg är djupt tragiskt med tanke på hur många unga människor runt om i världen och på många utsatta platser i världen, som helhjärtat gett sitt engagemang till miljön och i själva verket är de verkliga hjältarna.

Det har hävdats mycket om oss, som inte anser att skolstrejk, dvs att bryta mot skollagen inte någon bra och framkomlig väg. Idag börjar vi kunna skönja resultatet av vad denna masshysteri har fört oss till och man kan redan nu ana sig till vad det här kommer att leda till i själva verket. Därför att våld föder som bekant alltid ännu mer våld och här kan jag dessvärre inte se något slut på våldsspiralen och osämjan som det kommer att spridas liksom en pesthärd.

Något som jag redan från första början insåg var på gång, eftersom snöbollen är satt i rullning och vad de egentligen har för mål eller förslag till förbättringar. De kräver men vad är det de egentligen kräver? Det är verkligen höljt i den dimman som de simmar omkring i och bara ”tycker” en massa saker om den politiska härdsmältan som råder i världen och där makt och business as usual är det enda som cirkulerar i makthavarnas huvuden.

De här som nu följer i Greta Thunbergs spår, eller man kanske hellre borde säga i Bo Thorén från Fossilfritt Dalsland, som ska ha kontaktat Greta och andra ungdomar, det var ju trots allt så att när de andra inte ville så gick Greta själv på skolstrejk. Någon markering över detta tilltag har däremot pressen inte rapporterat om, det är som om den lagöverträdelsen överhuvudtaget inte existerar!

Sedan har det bara byggts på lavinartat och det mesta sköts av smarta headhunters där Greta Thunberg även också fått hjälp med att hantera internationella pressförfrågningar och allt annat. Det här är ingen self made fröken och det inser man när man vänt på första bästa sten.

Det som nu utkristalliserat sig är att det nu blivit fråga om regelrätt  Miljöextremister av det farligare slaget. Sedan får man tro vad man vill om bokstavsflickan Greta Thunberg i sina Pippi Långstrumpsflätor.

Historien lär kunna döma som alltid när allt gått överstyr, eftersom deras syfte är att trötta ut rättssystemet. Det förutsätter tusentals gripanden under flera års tid, berättar XR på sina möten det är detta som är Greta Thunbergs idé om saker och ting. – De här djupingarna lever helt uppenbart i en parallellvärld eftersom de inte förstår att vår s.k. rättssystem redan har havererat. De behöver inte ens trötta ut rättssystemet i alla fall inte i Sverige.

Dessvärre sitter i vår svenska Regering naiva personer som inte förstår att klockan redan står på en minuter i 12 och att de nu inte är fråga om några  bilbränder som skall tas hand om, utan har ett betydligt större hot mot samhället och medborgarna framför sig.

Det är också både skrämmande med tanke på att om man gör jämförelsen med att om ett annat land bestämmer sig för att föra krig mot Sverige, så visar det på att man från den svenska Regeringens sida inte ens klarat av att hantera bilbränder. Hur skall man då kunna hantera ett anfallande fiendeland.

Den som inte förstått så elementära delar av en rimlig jämförelse har tyvärr många bakslag att vänta här i detta liv. Kan vårt land inte ens försvara sig mot bilbrännare så hur skall detta land då kunna försvara sig mot någon presumtiv angripare, eller i det här fallet den miljöextremism som just nu håller på att byggas upp i ofantliga proportioner. Det hela liknar mest att någon kommer springande med en kopp vatten när hela huset redan står i lågor.

Det finns inget i den svenska Regeringens värld där man kan skönja den minsta lilla insikt om att deras egna makthunger redan har havererat det svenska samhället. Jag betvivlar att de få partier som satt sig till motvärn mot laglösheten och hur hela samhället spruckit mitt itu kommer att komma till tals innan det är helt försent.

I vecka 16 planeras aktioner i minst 27 länder. Datum är utsatt till 17 april när XR planerar en vägblockad i centrala Göteborg. Den som idag kör omkring i Göteborg förstår redan på förhand vad det kommer att reellt innebära eftersom kaoset redan är ett faktum med det enfaldiga och miljöfarliga Västlänksbygget.

Det är inga duvungar som skramlar runt i kulisserna bakom aktionen. Den som ännu inte vaknat till liv bör sätta sig ner och fundera över vad som är i görningen.

Jag själv minns med fasa Göteborgskravallerna, som satte hela staden i brand och som fick det vackra Göteborg att likna en regelrätt krigszon. Den person som redan tagit sig fram och visat sin egen kapacitet borde rättsväsendet i god tid före den 17 i april sätta bakom lås och bom i förebyggande syfte eftersom han nu även deltar i denna MILJÖEXTREMISM. Han har än en gång deklarerat att ingen annan person var mer ledande i att dra ihop Göteborgskravallerna än han. Eftersom han också suttit i fängelse redan för det så torde det inte vara några större svårigheter att lokalisera honom för rättsväsendet.

Tidigare har han bara kommenterat sitt ”bidrag till Götborgskravallerna” vid få tillfällen, men 2006 hävdade han att han inte låg sömnlös på grund av att några poliser träffats av gatstenar och han bekräftade att våld enligt honom fortfarande var ett medel i den politiska kampen. Vi som råkade befinna oss ute på gatorna när detta skedde vet också om allvaret i det  hela och man får vara glatt förvånad över att ingen dog.

I en ny intervju 2011 sa han att han i stort inte ångrar någonting. Är det verkligen våldsverkare vi vill skall gå lösa på våra gator? Den som själv minns Göteborgskravallerna och var på plats måste också inse att det är fråga om samhällsfarlig extremism och dylika personer skall inte löpa fritt ute i vårt samhälle, det är faktiskt skäl för häktning det han enbart i reportaget i Göteborgs-Posten ger uttryck för.

Jag är inte ensam om att tycka att Greta Thunberg enbart är en tragisk figur utan är i gott sällskap och hade redan på förhand förstått att t.ex. kulturklimatfilosofen Roy Scranton, som är helt införstådd med att alla bör acceptera att den globala uppvärmningen kommer leda till vår civilisations undergång också skulle vara av den åsikten och omdömet om Greta Thunberg är: "Hon måste möta faktumet att det inte funkar".

Med Roy Scrantons egna ord: ”We’re pretty screwed” får man insikter om man inte redan hade det. Men läs hans bok Learning to die in the anthropocene. I den inte alltför yviga boken presenterar han ett lika enkelt som filosofiskt upprörande budskap: vi måste acceptera att vår egen kolenergibaserade, kapitalistiska civilisation redan är död för att finna nya livsvägar.

Det här var jag redan på det klara med när de första gasbussarna dök upp i Göteborg hur man springer med den där berömda koppen vatten när hela huset redan står i ljusan låga. Man behöver inte ens vara raketforskare för att förstå att det absolut inte kan vara hälsosamt. Själv håller jag på att storkna när jag ligger med bilen bakom en gasbuss eller att den passerar förbi mig. Det är en gåta hur det överhuvudtaget har kunnat anammats som en miljövinst!

Själv kommer jag aldrig någonsin att befatta mig med något som har med gas att göra. Jag är av den bestämda uppfattningen att mycket av det som finns i jorden överhuvudtaget aldrig bör tas upp och se dagens ljus, det kan bara sluta med en fullständig miljökatastrof och än så länge har min teori inte varit fel. Jag är född och uppväxt i Malmberget och har sett hur gruvbrytningen ständigt plussat på miljöförstöringen precis överallt, såväl i människans kropp och lungor, miljön som i hela vattensystem. Jag har sett hur ägaren staten av LKAB köper på sig utsläppsrätter!

Det finns faktiskt statistik på föroreningarna i vatten och luft så man behöver inte ens fortsätta att vara enfaldig dvs. om man själv inte väljer att vara det.

Sedan har inte Greta Thunberg & Co förstått att anledningen till att arbetarstrejker varit framgångsrika är att de lyckades skada ägarna av produktionsmedlen genom att stoppa verksamheter från att fungera. Antagligen skulle hon ha suttit i skolbänken eller åtminstone på första bästa bibliotek och lärt sig det mest grundläggande om världen.

Men vi som förstått vet att så inte är fallet nu. Det är därför som hela snöbollen som Greta Thunberg dragit igång och som fått en hel del avknoppningar av mer eller mindre tvivelaktiga modeller, däribland XR det är enbart bortkastad energi och som kommer att tära ännu mer på det redan havererade samhället. Greta Thunbergs extremismsnöboll kommer bara att leda till fullständig katastrof. Jag bara väntar på att någon skall upptäcka att Greta Thunberg i själva verket bara är en dålig upprepning av sagan om "Kejsarens nya kläder" och som vi ständigt upptäckt inom politiken och världens s.k. ledare.

Men vem vet, det kanske är ett resultat av Greta Thunbergs egna hemförhållanden. Jag har aldrig trott på att lösningar ligger i att trappa upp krig eller att sluta upp med att hitta vägar till att samtala med varandra. Vi har tillräckligt många i historien som visat att det inte är en framkomlig väg med våld: Pol Pot, Hitler, Stalin och en massa av USA:s presidenter som har CIA som sina murbräcken för att skapa oreda ute i världen, allt för att behålla någon form av makt, som bara lett till det egna landets sönderfall och en fullständig ekonomisk katastrof.

Jag har ingen patentlösning på de digra problemen som profiten ställt till med. Men jag är rätt övertygad om att människor kan leva meningsfulla liv under de värsta av omständigheter. Hittar människan inte ett sätt att leva ihop kommer vi att få tillbringa våra liv i ett enda inferno tills vi dör ut som civilisation. På den punkten är vi varken de första och sannolikt inte heller den sista för den delen.

  


lördag 3 november 2018

Trotjänarrinnehemmet i Göteborg - det får mig att fundera över dagens domar och s.k. kriminalvård.

Jag försöker att snirkla mig runt i mitt manusskrivande som tagit avspark från  fenomenet stiftelser. Det är en betydligt trevligare/otrevligare historia än faktabaserat, som jag valt att enbart ta med så där i hastigheten. Men som egentligen är intressant  värre att fördjupa sig i.

För drygt hundra år sedan var nästan 100 000 kvinnor anställda i hushållsarbete hos familjer i städerna. Det var ofta den enda försörjningsmöjligheten för de kvinnor som inte tillhörde de välbärgade klasserna. Dessa lågavlönade tjänarinnor var en förutsättning för den borgerliga livsstilen med bonade golv, nyputsat silver, brutna servetter, krusade örngottsband, konstfärdiga smöruppläggningar, visiter och kalas. När hög ålder eller sjukdom gjorde att de inte kunde arbeta längre, stod de på bar backe utan vare sig familj eller hem.

De sociala skyddsnät som finns idag fanns inte då och den första folkpensionen var ett mycket litet belopp och infördes först år 1913 men sanning att säga så har vi väl till år 2018 inte hunnit så vidare väst längre än att vi alltjämt har en strykklass i Sverige som t.o.m hamnat under EU-fattigdomsgräns.

Tjänarinnorna var hänvisade till välgörenhet och det var ett privat initiativ som grundade Stiftelsen för Gamla Tjänarinnor
. Kikar man i stiftelseböckerna så hittar man ett par stycken faktiskt och skötseln är på det hela taget tämligen gott, men så är det som alltid är genom alla historier. Det saknas inte avskräde bland stiftelsefolket som gått långt utanför ramarna vad testatorn hade föreskrivit skulle gälla. Dvs. småpåvar ger sig själv frikostiga fördelar och bryr sig inte om vilka som skulle vidkännas förmåner från bildad stiftelse, eller för den delen arvodesdelen för stiftelseuppdraget.

Dock är det inte alla gånger lätta att hitta uppgifter om hur vissa företeelser hittat vägen genom historien. Trotjänarinnehemmet i Göteborg var en sådan stiftelse, som bildades i slutet på 1800-talet av Göteborgs rika. Har man nu gjort dumheten att börja gräva så kan man som jag med lätthet gräva ner sig i en djup skyttegrav, som är svår att ta sig upp ur! Det är mao ett elände att ha blivit född vetgirig och dessutom veta att livet inte är oändligt, även om man som jag hyser en förhoppning om att kunna bli 111 år med knoppen i behåll.

https://data.kb.se/datasets/2015/02/sou/1943/1943_31%28librisid_13518054%29.pdf

Varför då denna klagan? Tja, när man halkat in på det ena i sitt manus och dragit in andra komponenter så hamnar man osökt in på brott och straff.

Skillnaden idag
är många ljusår ifrån både lag och vad som egentligen står i Brottsbalken (Brb). Idag får man oftast inte mer än max 14 år i fängelse även om det är fråga om rena avrättningar. Dessutom har genierna infört straffrabatter och tidigare frigivning! - Det hade hänt mycket på den fronten bara under de åren jag satt på skolbänken igen och inledde en ny karriär för att åter snöa in i mitt gamla klientel: brottets bana. Ja, inte jag själv, men å yrkets vägnar eftersom jag än en gång kom att återvända till de kriminellas skara genom att arbeta vid en av våra anstalter som pedagogisk ansvarig för verksamheten på ett "kvinnofängelse".



Rent historiskt var det därför inte svårt att snöa in på Spinnhuset vid Svingeln här i Göteborg, där de intagna var dömda för olika brott och förseelser. En del hade begått grövre brott såsom barnamord och så fanns det naturligtvis en fallande skala såsom stöld, olovlig brännvinstillverkning, slagsmål, sedelförfalskning och det ögonbrynshöjande brott mot tjänstehjonsstadgan, eller legostadgan som den officiellt kallades. I den anges vilka regler som gällde i arbetslivet för pigor, drängar och andra som var anställda inom ett hushåll. 
När man ramlar in på straffet för att någon burit hand på sin husbonde behöver man knappast vara mer begåvad än att man förstår vad det har handlat om. Det var nog inte lätt att vara piga på den tiden när kvinnorna skulle underkuva sig männen, ett synsätt som dessvärre dröjt sig kvar i alltför stort antal. Inte ens i Meeto-rörelsens spår är intet att förvånas över, eftersom ny statistik säger att det minskat dramatiskt bland männen som kallar sig för feminister. Det funkar tydligen inte att känna till/ha vetskap om eller kanske rent av själv schackra med moralen.

Men vissa satt på spinnhuset dömda för brott som idag ter sig ganska harmlösa att lås in folk för: fylleri, sturskhet, olovligt kortspel, ”spådom i caffe” eller ”oljud på gatan”.

Brott som endast kvinnor dömdes för var liderlighet och skörlevnad. De allra flesta hade dock dömts
 för lösdriveri och tiggeri. Personer som sågs som lösdrivare greps och fick redogöra för sina levnadsomständigheter inför kronofogden eller stadsfiskalen. Vid första förhöret fick de endast en varning men redan andra gången kunde de dömas till tvångsarbete.


Frigivning gavs efter landshövdings eller magistratens befallning. En del av fångarna kunde friges ifall de fick en anställning, speciellt om de endast dömts för lösdriveri. Dessutom hade ett kvinnligt spinnhushjon möjlighet att bli frisläppt om någon fri person var villig att gifta sig med henne. Strafftiderna för lösdriveri och tiggeri var annars ett halvt till ett år. Stöld gav några månaders straff den första och andra gången brottet begicks, men straffet ökades med flera år och ända upp till livstid för tredje och fjärde gången.

Under vissa perioder fanns inte tillräckligt med hjon att sätta i arbete på spinnhuset, och därför utfäste entreprenörerna en pengabelöning till polisen för
”de lättingar och lösa personer som stadens betjente kunna påträffa.” Även personer med epilepsi riskerade att bli intagna. Helst greps sådana som bara fick enstaka epileptiska anfall per år och för övrigt utgjorde en fullgod arbetskraft.

Någon hänsyn till ålder eller arbetsförmåga togs inte. Både sjukliga åldringar och barn kunde dömas till straffarbete, oftast var tiggeri deras enda brott. Det förekom att även mycket små barn vistades på spinnhuset då deras mor skickats dit. Men det finns också exempel på att kvinnor frigivits då det upptäckts att de var gravida eller som det står i fångrullorna var ”med barn rådd”. Så ett visst mått av medmänsklighet tycktes ändå ha funnits.

I somras läste jag boken om Ester Blenda Nordströms liv. När hon skrev sin reportagebok hade det varit det dominerande yrket bland kvinnor i århundraden.

För de allra flesta fanns inget annat alternativ efter konfirmationen. De lämnade hemmet och tog arbete hos någon lantbrukarfamilj i grannskapet där de stannade åtminstone ett år, till friveckan under hösten, då de ofta flyttade vidare till ett nytt hushåll. Arbetstiden var 4 på morgonen till nio på kvällen med tre kortare avbrott för mat.

De förblev pigor tills de gifte sig och förhoppningsvis fick möjlighet att sätta eget bo. Kring sekelskiftet 1900 tjänade en piga 100–150 kronor per år, förutom mat och husrum. Ett kilo saltat fläsk kostade vid denna tid en krona och ett kilo sill 30 öre. Det var ungefär hälften, eller kanske två tredjedelar av vad drängarna fick. - Sålunda intet nytt under solen...
Vid sekelskiftet 1900 fanns ungefär 140 000 pigor i Sverige. Därefter minskade antalet i snabb takt. Industrialiseringen gjorde att kvinnor blev alltmer efterfrågade i fabrikerna, där ägarna sökte billig arbetskraft. Lantbrukets mekanisering krävde mindre folk på heltid samtidigt som stadslivet lockade med större frihet för de unga. Men att vara piga i stan, eller jungfru som det kallades, innebar ofta högre lön och mera ledighet, medan de "oäkta barnens" antal minskade dessvärre inte i de hushållen.  

I domstolarnas värld finns det än idag en märklig kvinnosyn och det kan man bara konstatera vid våldtäktsmål. Det är nog enda gången inom svensk rättshistoria som fokus sätts på målsäganden istället för att skärskåda förövaren.

Tja, så hade vi också det berömda kapitlet att vara jurist då kan man t.o.m. ha överseende med en kollega som begår enorma kränkningar mot en kvinnlig arbetskamrat. När det kniper så kan man t.o.m. råka ut för en fullständig blackout fastän man varit i handgemäng med den som antastat grovt, alt. så vill man inte komma ihåg hur de rätta förhållandena var. Arbeta inom domstol har mao en förhöjd risk att drabbas av plötslig senildemens.

Men allt som man förlorar på gungorna får man ta igen på karusellerna.