Therese Henrikssons författarblogg

Får jag lov att presentera Bamse. Eller Bodahöjdens Viljestarka Vallmo som han också heter.
Bamse är en Pyrenéerhund från Kimstad i trakterna av Norrköping, och jag hoppas att han kommer att trivas på vår gård här i Norrbotten.
Han kom till oss den åttonde juli, och sedan dess har han växt en hel massa, och busat ännu mer.
Men han är en snäll, smart och go kille.
(Smart bland annat på det sättet att när han kissat på golvet går han genast in i badrummet och tittar i toalettstolen.)
Som bäst håller han och vår andra hund Smulan, som är en korsning mellan Pyrenéer och Berner Sennen, på att hitta en rytm och en form för hur de ska leva ihop. Jag tycker att det går bra.
De blir bägge två trötta klockan tio på kvällen, och de stiger upp kvart i sex för det mesta.
De vill äta samtidigt, och Bamsen har fått Smulan att bli mer busig och upptäckarlysten.
Hon är ju ändå en bekväm dam på fem år. En författarhund som gärna legat och snarkat vid mattes fötter när matte skrivit bok. Men med en ny valp i huset kan det plötsligt bli brottningsmatch i stället.
Det är inte något som Smulan är van vid. Men med Bamse ser man att hon balanserar sin styrka och låter honom vinna, tills det blir för mycket. Då lägger hon myndigt ner honom.
(Än så länge. Han kommer nog att bli en bjässe!)
Just nu ligger de och snarkar sin förmiddagslur.
Då är det skrivtid för mig.

Första fotot av Bamse hemma i Mockträsk. Det var en trött valp som hade åkt bil genom nästan hela Sverige.

Fröken Smulan är känd för att vara ganska noggrann med rättvisa. Det vill säga att om någon annan får något gott eller blir kliad så ska hon genast han samma. Lite mer av samma. Men med Bamsen har hon varit otroligt tålmodig.

En av de första promenaderna. Bamse var  nästan tolv veckor och vägde fjorton kilo.

De är ganska lika. Och söta när de sover.

Stornäbb där!

-

Nu sitter jag med text igen. Det är en lite längre text som varit första vändan hos lektör.
Jag ska prova att byta berättarperspektiv. Från jagform, förstapersonperpektiv, till tredjeperson med mer utav allvetande berättare.
Det ger möjligheten att på ett naturligare sätt se skeendet från två karaktärers synvinkel.
Handlingen är i presens, och jag lurar på att den ska få vara så.
Fast mitt vanliga skrivsätt är nog imperfekt. På sista tiden har jag börjat skriva mer i presens.
Presens gör att man känner att det händer här och nu, och det var så jag ville ha det med den här berättelsen.
Nu blir det alltså; "Hon går till bilen", istället för "Jag går till bilen". Men byter jag till imperfekt också blir det "Hon gick till bilen."

Vi får se hur det går. Ännu har jag bara hunnit tio sidor av 165, och det känns som om min hjärna vridit sig ett halv varv runt, och säkert kommer den att få träningsvärk också.


Återkommer med mer fakta kring detta då jag vet vad jag håller på med. Nu krävs det kaffe och en rejäl sittning innan jag är nöjd för dagen. :)

Allt gott! /Therese

Idag har jag suttit och klurat på ord. Ord som börjar på eller innehåller bokstaven Y.
Det är nämligen så att jag är med i ett alfabetsprojekt. Vi är 29 författare och 29 illustratörer som är med. Vi jobbar två och två med varje bokstav. En illustratör och en författare, och boken ska bli klar till bokmässan i höst.
Jag ska skriva om en ylande Yeti. Men heter hon Yrsa eller Yara?
Ingen aning... Men kanske Yara ändå. Hon bor ju i Himalaya.
Ja, vi får se vad det blir. Vet ni förresten att det finns en bambusort som heter Yushania?
Det är mycket man får lära sig då man ska skriva en kort text på y.

Efter att ha suttit still alldeles för länge rastade jag den här token.
Isen håller på att gå upp och hon blev helt vild och galen då hon såg vatten.
Vatten med pinnar och en stor sten. Kan inte bli bättre!

Smulan for runt som ett jehu med pinnarna.

Fullmånen i förrgår. Över ödegården Ostigården.

Hej! Varför sölar du Matte? Jag vill ju LEEEKAAA!