Tjugondag knut dansas julen ut. Det är sedan gammalt. Fast här hemma i byn hämtade Lions granar redan i lördags, så vår egen gran får vi köra till återvinningen själva. Oftast har vi slängt ut granen tidigare, men i år blev det inte så. Jag klädde av den nu i kväll, och nu står den kvar i hörnet i all sin nakenhet i väntan på att bli förpassad ut i snön. Det var en himla snäll gran vi hade i år. Den har inte barrat ett endaste dugg, iallafall inte fram till ikväll när jag började riva i grenarna. Det känns nästan lite vemodigt att ta bort den, för nu blev det så mörkt och tråkigt i hela vardagsrummet. Fast snart kommer läslampan ner från vinden igen, och då blir det nog lite bättre. Dessutom behöver jag inte sitta i sängen och läsa om kvällarna längre. Som om det vore en negativ nödlösning, hrmm...

Eftersom vi var lediga idag tyckte maken och jag att det var en god idé att stanna uppe och titta på finalen i juniorhockey-VM. Det var bara ett problem: Den började inte förrän efter klockan 02:00, och vid halv tolv satt vi båda i soffan och sov. Vi börjar bli gamla och orkar inte alls nattsudda som förr... Kompromissen blev att sätta en väckarklocka på ringning när matchen började. Då gick maken upp och satte på TV:n och sen låg vi i sängen och lyssnade i typ fem sekunder, innan vi somnade om igen. Vi vaknade iallafall till liv en stund när segermålet sattes tidigt imorse. Så härligt! Ännu härligare var det att stänga av TV:n och somna om. 

Ni minns säkert adventskalendern, som min snälla hemliga tomte smög hit och lämnade strax före 1 december. Fram till julafton har jag haft glädjen att få öppna ett litet paket varje morgon, och de har innehållit så mycket roligt. Allt från godsaker till strumpor till servetter. Tänk så bortskämd man kan bli. I flera av paketen har det varit vackra mässingshängen i mörkröda band, så nu har jag en hel liten samling. 

Julgodis har funnits med som tradition under hela mitt liv. När jag var liten gjorde mamma och jag marsipangrisar med rumpor doppade i choklad Eller "mandelmassenassar" som vi kallade dem lite så där på låtsasdanska. Mina farföräldrar brukade alltid skicka med farmors hemmagjorda knäck, brända mandlar och ischoklad i sina julklappslådor, och hemma hos mormor och morfar fanns det också alltid mängder av godsaker att stoppa i munnen till jul. Begreppet "gottebord" tillkom dock först när jag träffade min man, som har växt upp i Skåne och Småland. Det verkar vara en mer sydsvensk benämning på företeelsen att samla allt julgodis på ett och samma ställe. Här hemma flyttar gottebordet runt på lite olika ställen år från år, men ofta tjänstgör det lilla vita bordet i gröna rummet. Så även den här julen. 

Det har blivit en vana att duka julaftonsbordet på lillejulaftons kväll. När julaftonsmorgonen väl kommer är det så mycket annat som ska förberedas, så det är skönt att ha dukningen klar. Sen är det ju en himla rolig aktivitet också. I år var det nio personer som skulle rymmas runt ett bord som i bästa fall rymmer åtta. Men finns det hjärterum, så finns det som bekant stjärterum. (Eller "Asarum" som vi sa när vi körde förbi där igår. Jisses, sicket avdankat gammalt skämt...) Två av de yngre förmågorna fick helt sonika klämma ihop sig på den ena kortändan, och det gick ju bra det med. Vi satte fram en extra stol, när det var dags att sätta sig till bords för att äta. 

Nu har vi julat i dagarna två. Igår här hemma på Solhäll med makens sida av familjen och idag i Karlskrona med mina föräldrar. Det har ätits god mat, pratats, fikats, lekts en och annan lek, skrattats och gåtts åtskilliga rundor fram och tillbaks till gottebordet. Nu är glasverandan fylld av julbordsrester, så någon "Vad ska vi äta idag?"-diskussion behöver maken och jag inte ha under resten av året. Var och en kan äta vad den vill, helt enkelt. Tänk så praktiskt. Och så skönt, för nu vill man ha så lite planerad tid som möjligt i mellandagarna. 

Idag har det stökats, städats och lagats mat i stugan. Julköttbullarna är provsmakade, skinkan är griljerad, och middagsbordet är dukat för oss och ytterligare sju personer som kommer hit på jullunch imorgon. Det kan även vara så att jag redan har gått loss på gottebordet nu under kvällen. Man måste ju provsmaka allt, så att man inte bjuder på något som inte är gott, hihi!

Sober och naturlig jul i all ära, men på Solhäll blir det ingen riktig jul förrän tomtarna kommer på plats. Gamla tomtar ska det vara, och det har jag samlat på mig flera stycken under åren. Vilka som får komma fram till jul skiftar lite från år till år, men ovanpå det vita vitrinskåpet står alltid mormors tyska terracottatomtar på rad. Två av dem är tvillingpar, men de är olika ändå på något sätt. Jag blir glad när jag ser dem, och så tänker jag på min mormor som älskade tomtar. När jag var liten var det alltid lite sport att räkna hur många hon hade julpyntat med. Jag vill minnas att det närmade sig tresiffrigt. 

Idag inträffade årets mörkaste dag, men 16:03 vände det och nu går vi mot ljusare tider igen. Det där är ju ändå en vansinnigt hoppfull tanke. Helt klart värd att fira, och här hemma på Solhäll har det blivit något av en tradition. Vi börjar mer en bastu, tänder marschaller, lyktor och ljus och sedan lagar vi en god middag och dukar upp fint i gröna rummet. Och så blev det även i år.

Jag har inte varit utanför grindstolparna idag. Dagen startade med ännu en härlig sovmorgon med kaffe i sängen, och sen har jag mest gått och småpysslat hela dagen. Plockat fram mormors tyska tomtar, tvättat sängkläder och bäddat rent i sängen. Druckit kaffe, strukit tygservetter och julpiffat lite i badrummet. En härlig hemmadag, helt enkelt. 

Nu avslutar vi kvällen i TV-soffan med en klassisk pusseldeckare i form av den senaste "Knives out"-filmen på Netflix. En bra avslutning på en härlig dag. Skål för ljuset! 

Nu står granen grön och grann i stugan. Granförsäljaren vi brukar handla hos hade ingen försäljning i år, så vi fick köra runt och letade lite innan vi hittade en som sålde vanliga rödgranar. För det vill man ju alldeles bestämt ha. Doften vi har i stugan nu är helt obetalbar. Exemplaret vi köpte hade fyra olika toppar och var egentligen lite för hög för vår takhöjd, men vi klippte bort tre av topparna och kapade den fjärde, så nu går den in precis. Den lilla tjockisen är nästan lika bred som den är hög.

Ganska exakt klockan 12:00 stängde jag locket på min jobbdator och trädde in i den stora julledigheten. Nu väntar hela 16 dagars ledighet, och det känns som en hel härlig evighet. Det blir både tid för välbehövlig vila, julfirande, nyårsfirande, hemmaprojekt och kanske till och med någon liten spontanutflykt. Så himla skönt det ska bli. Spontanutflykter blev det redan under eftermiddagen idag. Två stycken närmare bestämt, för jag hann både med en sväng till Oppmanna plantskola efter lunch och sedan en tur till Hässleholm för sen lunch/tidig middag med maken på Linnea & Basilika. Nu slipper vi laga mat idag. Bra tänkt, där. 

Nu känns det i både kropp och knopp att julledigheten närmar sig. Det blir tidig uppstigning två morgnar till, men sen väntar 16 dagars ledighet på raken. Jisses, så skönt det ska bli. Och så himla skönt att ha rejält med ledig tid före juldagarna, så att man både hinner greja och slappa. Jag vill ordna hem lite mer växtlighet att pynta med både ute och inne. Inte minst en julgran. En sådan får vi nog se till att införskaffa redan på lördag, tror jag bestämt. Att få klä granen och sedan sätta sig i soffan och bara njuta är en av de absolut mysigaste stunderna på året.

Med tio dagar tillgodo till julafton smög det sig in en liten tomte i röda rummet igår kväll. Lisa Larsons ljustomte är en av mina absoluta favoriter. Den finns i flera olika färger, ja till och med i grönt, men den gråa är faktiskt finast. Det ser ut som om hans rock är gjord av fårskinnspäls, och den är så lagom julig på något sätt. Mest bara härligt vintrig. Nu får han hålla oss sällskap om kvällarna resten av året, när vi sitter i soffan och tittar på TV. Visst ser han snäll ut?

Åh, vilken härligt långsam dag jag har haft idag. Lång sovmorgon, kaffe i sängen och mysbrallor resten av dagen. En runda ut till soptunnan blev dagens enda utomhusaktivitet. Fast jag har pysslat lite inomhus, så helt på latsidan har jag inte legat. Julgardiner och julduk pryder numera köket, och vips så blev det genast lite juligare i stugan.  

Idag tog vi oss en sväng ner till Malmö. Vi körde som vanligt till Hässleholm och tog sedan tåg resten av vägen. Det är så otroligt smidigt, och när man kliver av är man liksom mitt i smeten direkt. Vi hade stämt träff med svärmor på Triangeln och började med lunch på Rosegarden, och sen blev det nästan två timmars fri lek. Jag passade på att ta mig en rejäl runda på stan, hela vägen från Triangeln och ner till Lilla Torg. Det kanske inte ser så trångt ut på bilden, men jag kan garantera att det rådde full julrusch överallt. Jag tackar min lyckliga stjärna att vi sedan några år tillbaka har slutat köpa julklappar. Nu kunde jag strosa runt och bara titta på sådant jag själv tycker är roligt. Det blev besök på både AB Småland och Gudrun Sjödén och lite andra ställen. 

Batteridrivna ljus är ju ändå en himla bra uppfinning. Speciellt om de har tajmer. På glasverandan är ljusen redan tända när jag kommer hemkörandes i mörkret, och det ser så himla välkomnande och mysigt ut. Storleksmässigt gillar jag den lägre varianten bäst. Jag ska nog köpa hem fler sådana redan imorgon, när jag kör förbi den fina lampaffären på min jobbort efter arbetsdagens slut. 

Min bästa adventstradition är adventsträdet, som står ute på glasverandan. Eftersom det inte är en gran, känns det som att den funkar från slutet av november ända fram till tjugondagen. Det lyser alldeles lagom mycket, men tillräckligt för att skapa mysig stämning både från insidan och utsidan av huset. Vi har ju som bekant fönster i pardörrarna som leder in till hallen också, och om kvällarna står jag ofta där inne och tittar ut. Verandan blir som ett litet tittskåp, helt enkelt. 

Jag älskar snittamaryllis och brukar lägga en smärre förmögenhet på att ha sådana hemma från första advent och en månad framåt. Problemet är att man inte bara vill ha en ensam amaryllis, för det är ju liksom masseffekten man vill åt. Minst tre behöver det nästan vara, om det ska fylla ut lite grann i vasen. "Det blir dyrt," sa Bull... Men i år har jag upptäckt världens bästa kompromiss: Fuskamaryllis för 39 kronor styck från IKEA. Riktigt fina sådana, dessutom. 

Igår kväll hade trivselgruppen på mitt jobb ordnat den bästa aktiviteten ever: En pysselkväll hos Växtmästaren i Osby. Ja, ni hör ju själva. Jag kan faktiskt inte tänka mig något roligare. Vi drack glögg och mumsade i oss ost och pepparkakor, medan härliga Anna hade en liten förevisning av hur man kan tänka kring julkransar och julgrupper. Sen fick vi ha egen workshop med fri tillgång till mossa, jord, granris, dekorationer och allt annat juligt som butiken hade att erbjuda. Man fick ha med sig egna krukor om man ville, och det var ju himla bra för en sån som jag, som redan har en lada full av den varan...

Det var så kul att gå runt med sin kruka i butiken och prova olika kombinationer. Det kan man ju aldrig göra annars. Jag gjorde ett lagom juligt arrangemang i den lilla spillkumen som brukar stå på köksbordet, och en mer köldtålig variant med julrosor i en riktigt tung betongkruka från ta-en-kruka-hyllan på soptippen. Den sistnämnda ska få stå ute på glasverandan. Spanskmossa är helt klart en ny favorit. Det har jag aldrig haft förut. 

I linneskåpet hittade jag den fina handbroderade julduken, som utan tvekan var förra årets allra bästa loppisfynd. Jag grävde fram den i en tyghög i en loppisbutik på Hallandsåsen i december förra året, och jag vill minnas att jag bara gav 40 kronor för den. Hur är det ens rimligt för så fint hantverk? Jag längtar redan till jul, när jag ska få duka bordet med den igen. För jag kan inte tänka mig att jag någonsin kommer att hitta något finare och juligare.